Jag har antagit 30 dagars utmaningen och det första inlägget ska vara en presentation. Eftersom att ni redan vet så mycket om mig som person och mina intressen så tänkte jag mest berätta om mitt liv hittills.
Mina föräldrar kom hit unga, gifta och med min nyfödde storebror. De bodde i Kramfors uppe i Norrland och när min storebror var 2 år föddes jag. Närmaste sjukhus var Sollefteå. Ganska snart flyttade vi till Trollhättan men min pappa jobbade kvar i Kramfors så han pendlade mycket. Min mamma var mammaledig och hemma med oss. Vi hade väldigt kul när jag och min storebror var små. Vi hittade alltid på massa saker. Mina föräldrar var som sagt ungdomar och nykära, allt var nytt och spännande i Sverige. Vi lekte massor i snön, sprang över sjön som blivit is, körde utan körkort och bälte, kröp runt på golvet i affären och bara löjlade oss hela dagarna.
När jag var tre år så saknade min mamma sina föräldrar något oerhört mycket och ville inget annat än att åka till Chile och hälsa på dem. Vi hade inte råd att åka alla så pappa fick stanna i Sverige eftersom att han inte heller ville riskera att förlora jobbet. Jag, mamma och min storebror åkte till Chile med alla besparningar vi ägde. Utan en tanke på hur vi skulle ha råd med biljett hem till Sverige igen.
Chile
I Chile var allt bra, vi hade roligt i någon vecka och trivdes bra men sedan blev jag en jobbig unge. Jag sluta äta, sova, leka och började använda blöja igen. Läkarna sa att det var en depression för att jag saknade min pappa. När man är tre år så förstår man inte bättre och jag trodde att jag aldrig skulle få se min pappa igen. Vi ringde till Sverige och hade brevkontakt men jag trodde inte på mina föräldrar när de sa ”snart”. Snart ska du få träffa pappa. Vi var i Chile i flera månader och mamma jagade mig med en sked hela dagarna. Hon berättade att det var enda sättet att få mig att äta. En gång i timmen lyckades hon få mig att öppna munnen så att hon kunde trycka in en sked med vad som helst. Yoghurt, potatismos, något som jag inte behövde tugga. Då insåg jag kanske inte att jag åt?
(I Sverige flyttade pappa till Stockholm för att han fick ett annat jobb och en mindre lägenhet, för att spara pengar var planen. Han samlade pengar, med extra jobb och samlade pantburkar. Allt till flygbiljetten. Till slut hade vi varit borta i nästan ett år. Jag hade varit ett helvete för familjen men jag fick äntligen åka hem till Pappa! När jag kom hem var allt ”som vanligt”, jag hade aldrig mer på mig blöja, åt och sov som vanligt. Jag fick tillbaka glädjen för livet)
Vi bodde i Trollhättan och jag började grundskolan. Det gick bra tills jag började mellanstadiet. Där blev jag mobbad och hatade livet. Jag skolkade mycket men mina föräldrar visste inte om det. Jag bad läraren inte berätta något. Kanske gjorde läraren fel att hon tillät mig skolka och inte tog kontakt med mina föräldrar? Jag gick inte hem när jag skolkade. Jag gick ofta till skogen som var i närheten. Den var jättestor och man kunde promenera runt i timmar. Men ibland klättrade jag bara upp på ett träd och satt där. Skrev massor, sjöng lite. Jag kommer fortfarande ihåg mitt favorit träd. Jag umgicks mer med familjen än kompisar på min fritid, vi gick och handlade och var alltid på stan eller kollade på filmer m.m.
Jag började högstadiet. Fick lite kompisar och hade ganska kul. Jag blev kaxig, kanske en försvarsmekanisk. Jag hade kompisar men även fiender. Killarna gillade mig och det fick de flesta tjejerna och ogilla mig mer! Men nu kunde jag iaf hantera andras hat. Jag hade bra betyg och det var det viktigaste för mina föräldrar. Vid den här tiden hade de min storebror att oroa sig över. Han spelade tv spel hela nätterna, försov sig, skolkade och tyckte det vad coolt att bråka när man drack. Jag var i skolan och efter det umgicks med kompisar. Jag hade en lillebror också vid det här laget som jag fick ställa upp mycket för. Det var ok.
Fjortisbild från Högstadietiden
Jag började i gymnasiet, ville börja om. På riktigt! Jag vill till ett ställe där ingen kände mig så jag började på omvårdnadsprogrammet i Vänersborg. Grannstaden. Kanske var det min bästa tid. Även här hade jag fiender men det var ren avundsjuka så det orkade jag verkligen inte bry mig om. Mestadels var det bra, hade roligt i skolan och fortsatte med dansträningar som jag hade börjat i på högstadiet. Jag satsade på skolan. Här skaffade jag mig min första pojkvän. Det var också bra, i alla fall ett tag. Sen tog hans svartsjuka över hela förhållandet. Han förbjöd mig till saker och det var mycket bråk och gråt. Jag dumpade honom (lite för sent). Fyllde 19 och började festa och leva livet som singel.
Nej förresten, det här är nog
min bästa tid. Jag träffade min andra pojkvän. Han bodde i Göteborg och vi började dejta lite. Egentligen hadde jag träffat honom några år innan i en dansgrupp som båda gick i. Men då var vi bara kompisar. Vi hade en underbar tid tillsammans och jag åkte ofta till Göteborg för att träffa honom. Jag började i en annan dansgrupp med Samba&funk. Det var megakul. Började även modella vid den här tiden. Allt gick uppför och jag hade ambitioner för framtiden. Jag tog studenten och hade ett år där jag pluggade Mattematik B, Naturkunskap B och dansade massor och umgicks med min pojkvän och kompisarna.
Under gymnasietiden kom jag på att det var friskvård och alternativ medicin jag ville läsa vidare inom. Jag hade Journalist i bakhuvudet men valde hälsa. Kom in på
Örebros Universitet och flyttade till Hällefors. Där gick jag spa programmet i 2 år. Utbildningen var jätte bra och jag lärde mig massor. Utvecklades som person mest. Det var en bra efrafenhet att studera där och flytta hemifrån för första gången. Tyvärr tog det slut med pojkvännen redan innan jag flyttade. Lite tragiskt slut. Hade fler förhållanden som såklart också har gett mig mycket. Alla förhållanden har gett mig mycket fast på olika sätt.
Ja sedan tog jag min
examen som proffesionell hälsoarbetare och
flyttade till Stockholm, jobbade lite som spa terapeut och massör. Sen blev jag antagen till journalistik programmet. Min plan är att kombinera skrivandet med mitt stora hälsointresse. Här i Stockholm har jag skaffat många kompisar, trivs bra och har börjat träna poledance. :)
Jag erkänner att jag har varit med om mycket. Men jag är överlag nöjd med mitt liv. Vår familj har alltid varit kärleksfull och jag har uppnått alla målen jag satt och lärt mig mycket om livet och mig själv. Och som det ser ut så har det bara blivit bättre och bättre. Jag har blivit den jag är på grund av allt jag varit med om.
There you got the whole truth om mig. (Sorry att det blev långt.)
Vem skulle vilja läsa min självbiografi när den kommer ut?
♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen,
Anime- school of zombies
Leesa och jag
Gifta i 25 år!
Kiss in the rain
