Min bästa vän, Dag 7
Min bästa vän, har ingen just nu. Så jag tänke helt enkelt skriva om vänskap. Tycker att det känns lite orättvist att påstå att en person är bättre än en annan. Alla mina kompisar är speciella på sitt sätt och tillför mig något genom den de är. Jag skulle inte kunna välja ut en person. Jag har alltid varit den som har få men viktiga vänner som jag försöker få en djupare relation till. Men det är svårt för det har istället blivit så att jag:
"Har lätt för att skaffa vänner men svårt för att behålla dem"
Det är nog bara livets väg, man växer ifrån varandra, vissa flyttar, vissa gifter sig, andra skaffar barn och andra blir man ovänner med när man inser att man inte passar ihop eller att man helt enkelt inte lyckas hålla kontakten. Allt detta tycks hända bara mig. Men jag försöker intala mig själv att självklart händer det alla, det råkar bara vara så att mina kompisar måste gå vidare på en gång efter att vi träffats. Resulterar i att mina vänskapsrelationer blir väldigt korta.
Men som jag skrev på dag 3 så har min mamma lärt mig att:
"Kompisar kommer och kompisar går"
Och som jag har lärt mig så tror jag att alla personer som kommer in i mitt liv av en anledning. Det kan vara att lära mig något, att få mig att uppleva något eller kanske att få mig att inse något. Detta gäller även mig, jag måste tillföra personen något och relationen bör ha ett syfte. Och när den uppgiften är uppfylld så måste man släppa taget och gå vidare.
The world keeps turning...
♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Dag 1- Presentation, Dag 2 -Första kärleken, Dag 3 - Mina föräldrar, Dag 4 - Dagens måltid, Dag 5 - Kärlek,
♥Fler: Saknad- vänskap,
Jag tycker också att det är lite dumt att favorisera vissa vänner framför andra. Särskilt som det ofta är så att A ser B som sin bästa vän, men B ser inte A som sin bästa vän. Jag har dock också lätt för att skaffa vänner men svårt för att behålla, eftersom jag utvecklats så och vuxit ifrån många (och de har vuxit ifrån mig, så klart). Då finns det ingen anledning att hålla kvar vid en viss person bara för att man en gång var så goda vänner.
Som svar på din kommentar: Jag har en underbar pojvkän sen drygt fyra år tillbaka! Jag nämnde honom lite kort i ett inlägg när jag skulle skriva 10 sanningar om mig själv!
Hoppas att allt är bra med dig!
Kram!
Jag har också få men viktiga vänner, jag har tappat kontakten med många gamla vänner. Precis som Jenny har jag nog vuxit ifrån de flesta. Jag tror också precis som du att alla människor kommer in i vårt liv med ett syfte och för att lära oss något, och när syftet är uppfyllt kan vi gå vidare och släppa taget. Det är ingen mening att hålla fast i en relation allt vad vi kan, det har jag verkligen lärt mig.
KRAM
Jag tyckte också att det var skönt att läsa det du skrev, ibland känns det som att alla har hur många vänner som helst, jag har inte alls många.
Jag umgicks tätt med två tjejer genom hela tonåren, några som inte behandlade mig så bra, jag var den de kom till med alla problem och jag blev ganska sårad utan att erkänna det just då. Jag hade inga andra så nära vänner, så jag höll i allt vad jag kunde för att behålla dem. När jag flyttade till Grythyttan var ingen intresserad av hälsa på mig, och jag försökte på alla sätt hålla kontakten. Tillslut fick jag inse att dte inte var värt att lägga energi på, men inte förens nu på sistone har jag helt släppt tanken på att ta upp vår vänskap igen.
Jag blir lätt distanserad för jag inte vill tränga mig på någon, så ibland har jag inte riktigt låtit människor komma mig nära, jag behöver lära mig att släppa in och lita på folk.
Jag hoppas också vi kan hålla kontakten och lära känna varandra bättre, jag blir alltid glad när du vill hitta på något. Men om jag verkar distanserad ibland så vet du att det inte är något personligt. Jag är väldigt rädd om min egentid, ibland lite väl mycket. Jag vill gärna släppa in folk, men det är svårt för mig ibland. Jag har nog lite svårt med tilliten.
Ha det så bra. Kram!
