Min första kärlek Dag 2
Okey i dag står det på min utmaningslista att jag ska berätta om min första kärlek och ja det kan man kalla utmaning. Jag ska berätta om första killen jag blev kär i.
Jag tror det var kärlek. I varje fall var det väldigt speciellt det vi hade. Jag träffade honom i Göteborg på en danskurs. Han var väldigt blyg. Han hade en bror som var intresserad av min tjejkompis och det hela började med att vi försökte para ihop dem. Jag var i 15 års åldern och det mesta var bara för skojs skull. Både jag och han var för blyga och unga för att någon skulle ta steget i det skedet.
Åren gick och jag träffade andra personer och hade förhållanden varav ett mycket dåligt där jag blev illa behandlad. Vid något tillfälle började jag prata med denna killen igen via internet. Vi kunde chatta och prata i telefon i evigheter. Även om djupa saker och jag började få lite känslor för honom. Efter några veckor så bjöd han mig till Göteborg på en dejt. Jag åkte dit och han visade mig runt i staden. Vi promenerade förbi skolan han gått på och så satt vi i parken och åt glass. Jag babblade mest hela tiden och han bara satt där lite mystig och log. Han var lång, mörkhårig och hade små mörka ögon. Så blyg och söt men jag såg att han verkligen försökte (*Nostalgisk paus*). Det var sommar på våran första dejt och jag kommer ihåg att han klättrade upp på en mur för att plocka en ros till mig. Jag fick en stor röd ros och han fick några taggar i handen och ett stor tack såklart ;) Det var jätte snällt.
Ja sen så började vi umgås mer och mer. Och slutligen blev vi ett par. Vi passade bra ihop. Vi förstod varandra och han hade ett tålamod av guld! Så otroligt tålamodig och bekymmerlös. Så avslappnad inställning till livet. Jag har alltid varit så energisk och pratig. Ska gå i ett, men när jag var med honom var det som att jag fann ett lugn i mig själv. Sedan var det vissa dagar som jag inte kunnde sitta still och hålla tyst så då "speedade" jag upp honom och hittade på massa saker. Så vi hade jätte kul också tillsammans. Vi var på bio, åt middagar, träffade kompisar, shoppade m.m. Jag träffade hans familj flera gånger och jag kommer ihåg den sista vintern vi hade ihop. Jag var på stan med han och hans mamma och så fick jag välja ut min julklapp. Det var en violett kläning och en vit bolero som jag tyckte mycket om och fortfarande har kvar. Och sen var vi hemma hos hans mamma och jag fick träffa hans lilebror för första gången. Han var också väldigt blyg till en början men sen lekte vi alla tre på sängen och hade kuddkrig. Haha
Ja vi hade några trevliga månader tillsammans, vi bråkade aldrig, kom jätte bra överens och när allt var som bäst så föll det i tusen bitar. Jag vet än i dag inte varför det tog slut. Från en vecka till den andre var han jätte upptagen och ville inte berätta vad som hade hänt. Han svarade inte på mina samtal eller sms. När han väl svarade så sa han bara jag ringer upp dig kan inte prata nu.
Så efter att han hållt på så här i typ en vecka så tog jag tåget 1 timma till Göteborg och en buss hem till han. Såklart var han inte hemma när jag knackade på men jag blev insläppt av hans familj så jag fick komma in och sätta mig. Det spöregnade ute och jag väntade länge och ringde hela tiden. Tillslut kom han dit och vi gick ut för att prata. Han var upprörd för att jag hade åkt dit utan att säga nått. Men det sista samtalet var inget gräl. Han hade hamnat i stora problem och var inblandat i kriminella saker. Jag sa att jag kunde hålla mig undan tills allt var löst. Vi kunde ta ett uppehåll på en månad, jag kunde vänta på han. Jag kunde kanske hjälpa han på något sätt, jag kom med alla möjliga förslag på lösning men ingenting lät bra i hans öron. Han sa att det var för riskabelt att vara tillsammans med mig. Det sista jag sa var, jag tänker inte ge upp. Jag gick iväg och var genomblöt av regnet. Det ända jag tänkte var att jag inte fick vända mig om: titta inte bak, titta inte bak, titta inte bak...
Kiss in the rain
Jag väntade i alla fall på han, jag smsade honom emellanåt och frågade om han typ ångrat sig och löst sina problem, men han ville inte prata med mig.
(p.s känns som att denna utmaningen kommer att bestå av många, djupa och långa inlägg, hoppas att ni tycker att det är intressant ändå?)
♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Presentation Dag1,
Jag tror det var kärlek. I varje fall var det väldigt speciellt det vi hade. Jag träffade honom i Göteborg på en danskurs. Han var väldigt blyg. Han hade en bror som var intresserad av min tjejkompis och det hela började med att vi försökte para ihop dem. Jag var i 15 års åldern och det mesta var bara för skojs skull. Både jag och han var för blyga och unga för att någon skulle ta steget i det skedet.
Åren gick och jag träffade andra personer och hade förhållanden varav ett mycket dåligt där jag blev illa behandlad. Vid något tillfälle började jag prata med denna killen igen via internet. Vi kunde chatta och prata i telefon i evigheter. Även om djupa saker och jag började få lite känslor för honom. Efter några veckor så bjöd han mig till Göteborg på en dejt. Jag åkte dit och han visade mig runt i staden. Vi promenerade förbi skolan han gått på och så satt vi i parken och åt glass. Jag babblade mest hela tiden och han bara satt där lite mystig och log. Han var lång, mörkhårig och hade små mörka ögon. Så blyg och söt men jag såg att han verkligen försökte (*Nostalgisk paus*). Det var sommar på våran första dejt och jag kommer ihåg att han klättrade upp på en mur för att plocka en ros till mig. Jag fick en stor röd ros och han fick några taggar i handen och ett stor tack såklart ;) Det var jätte snällt.
Ja sen så började vi umgås mer och mer. Och slutligen blev vi ett par. Vi passade bra ihop. Vi förstod varandra och han hade ett tålamod av guld! Så otroligt tålamodig och bekymmerlös. Så avslappnad inställning till livet. Jag har alltid varit så energisk och pratig. Ska gå i ett, men när jag var med honom var det som att jag fann ett lugn i mig själv. Sedan var det vissa dagar som jag inte kunnde sitta still och hålla tyst så då "speedade" jag upp honom och hittade på massa saker. Så vi hade jätte kul också tillsammans. Vi var på bio, åt middagar, träffade kompisar, shoppade m.m. Jag träffade hans familj flera gånger och jag kommer ihåg den sista vintern vi hade ihop. Jag var på stan med han och hans mamma och så fick jag välja ut min julklapp. Det var en violett kläning och en vit bolero som jag tyckte mycket om och fortfarande har kvar. Och sen var vi hemma hos hans mamma och jag fick träffa hans lilebror för första gången. Han var också väldigt blyg till en början men sen lekte vi alla tre på sängen och hade kuddkrig. Haha
Ja vi hade några trevliga månader tillsammans, vi bråkade aldrig, kom jätte bra överens och när allt var som bäst så föll det i tusen bitar. Jag vet än i dag inte varför det tog slut. Från en vecka till den andre var han jätte upptagen och ville inte berätta vad som hade hänt. Han svarade inte på mina samtal eller sms. När han väl svarade så sa han bara jag ringer upp dig kan inte prata nu.
Så efter att han hållt på så här i typ en vecka så tog jag tåget 1 timma till Göteborg och en buss hem till han. Såklart var han inte hemma när jag knackade på men jag blev insläppt av hans familj så jag fick komma in och sätta mig. Det spöregnade ute och jag väntade länge och ringde hela tiden. Tillslut kom han dit och vi gick ut för att prata. Han var upprörd för att jag hade åkt dit utan att säga nått. Men det sista samtalet var inget gräl. Han hade hamnat i stora problem och var inblandat i kriminella saker. Jag sa att jag kunde hålla mig undan tills allt var löst. Vi kunde ta ett uppehåll på en månad, jag kunde vänta på han. Jag kunde kanske hjälpa han på något sätt, jag kom med alla möjliga förslag på lösning men ingenting lät bra i hans öron. Han sa att det var för riskabelt att vara tillsammans med mig. Det sista jag sa var, jag tänker inte ge upp. Jag gick iväg och var genomblöt av regnet. Det ända jag tänkte var att jag inte fick vända mig om: titta inte bak, titta inte bak, titta inte bak...
Kiss in the rainJag väntade i alla fall på han, jag smsade honom emellanåt och frågade om han typ ångrat sig och löst sina problem, men han ville inte prata med mig.
(p.s känns som att denna utmaningen kommer att bestå av många, djupa och långa inlägg, hoppas att ni tycker att det är intressant ändå?)
♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Presentation Dag1,
