Kropp och själ

Frågan kan tyckas enkel, men jag har funderat många gånger på den. Vill du dö gammal eller vill du dö i dina bästa år? Ja det beror ju på; tänker ni såklart. Ja om man är svårt sjuk och lider så vill man väll inte leva men om man är frisk så varför inte fortsätta leva? Men saningen är att ingen dör väll frisk, man måste dö av något och därmed oftast av ohälsa om det inte handlar om någon olycka.

Eller? Kan man dö av ålderdom utan att vara sjuk? Bara somna in helt smärtfritt och fridfullt utan långt lidande. Existerar sådana avslut?



I DN (20 feb) stod det att Svenskarna blir allt äldre.Vid årsskiftet fanns det 1 659 personer som var över 100 år. Majoriteten är kvinnor. Och år 1970 fanns det bara 127 hundraåringar i Sverige.

Om du fick välja hur du skulle lämna världen, hur skulle det vara då? Skulle du vilja bli gammal?

Ja detta sitter jag och funderar över hemma och sjuk...livets avslut

Förutom typ ensamhet, förlossningsskräck och att förlora någon anhörig så kan jag berätta om en liten fobi som jag har. Jag är nämlingen livrädd för getingar, bin och humlor. Och jo det är samma sak mellan dessa tre helt olika "insekter". Redan nu i skrivande stund börjar jag rysa. Bara tanken av det. *Andningspaus*

Jag har varit rädd för det så länge jag kan minnas, men det var nog en händelse som förvärrade det hela. Det började med några elaka barn på gården när jag var liten. Jag fick inte vara med och leka om jag inte gjorde ett test först. Självklart ville jag vara en i gänget och gick med på testet.

Det var enkelt, jag skulle ha på mig ögonbindel och ta en promenad samtidigt som två flickor fick leda mig. Det var varmt och jag hade kjol på mig. Jag promenarade och hörde att de fnissade och viskade. Undrade vad det var när det plötsligt puttade mig två steg fram och sprang sedan i väg. Jag stod mitt i ett jordgetingsbo. Jag kände hur de stack mig över benen och började skrika. Tog ett tag att få av mig ögonbindeln innan jag kunde se villket håll jag skulle gå åt för att inte trampa ännu mer på de arga getingarna. Jag hade ju trots allt invaderat deras hem.



Sedan lärde jag min hund att busa bort alla getingar, humlor och bin. Så fort det kom någon i närheten av mig så började han skälla och jaga bort dem. Tyvärr blev min stackars vove bränd på nosen en gång, då fick jag dåligt samvete. Men tack för att du skyddade mig och Rip min lila vove som fick avlivas av ålderdom förra året.

Sedan har jag en otur att jag alltid lyckas bli stucken och bränd var eviga sommar! Även om jag undviker parfym, blommor och allt som smakar sött. De dyker upp överallt. Vad ska man göra? Testat att stå still, vifta och springa. De lyckas alltid få tag i mig...

Vad är du rädd för?

♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Dag 1- Presentation, Dag 2 -Första kärleken, Dag 3 - Mina föräldrar, Dag 4 - Dagens måltid, Dag 5 - Kärlek, Dag 7 - Vänskap, Dag 8 - Ett ögonblick, Dag 9 - Min tro, Dag 11 - Mina syskon, Dag 15 - Mina drömmar, Dag 16 - Min favo födelsedag & Dag 17 - Detta ångrar jag, Det här upprör mig - dag 22, Det här får mig att må bättre - Dag 23, Det här får mig att gråta - Dag 24,

Jag är en känslig person som gråter för minsta lilla. Gråter av romatiska, fina filmer, sorgliga scener och det är en av andledningarna till att jag inte gillar romantik och djup drama allt för ofta. För att jag bara sitter och gråter halva filmen.

En lite annurlunda situation som jag kan gråta vid är när jag är arg. När jag är riktigt arg kan jag gråta utav frustration. Speciellt när jg inte får ut min ilska eller när den ignoneras.

Jag gråter även när jag känner mig hjälplös, ensam och otillräcklig.



Ibland gråter jag utan anledning, det är bara något som jag inte kan styra över . Jag tänker på något som kan utlösa det eller så är det helt omotiverat. Tror att det är min kropp som säger till att nu behöver den rensa ut känslor. (typ hormoner kanske)

Jag har gråtit alldeles för mycket och för ofta. Jag har många gånger önskat att jag aldrig mer kunde gråta. Att det blev något fel i mina tårkanaler så att det inte längre gick ....Men det är bra att gråta. Vi behöver det. Det är inget skamfullt med det. Våga släppa ut tårarna....

♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Dag 1- Presentation, Dag 2 -Första kärleken, Dag 3 - Mina föräldrar, Dag 4 - Dagens måltid, Dag 5 - Kärlek, Dag 7 - Vänskap, Dag 8 - Ett ögonblick, Dag 9 - Min tro, Dag 11 - Mina syskon, Dag 15 - Mina drömmar, Dag 16 - Min favo födelsedag & Dag 17 - Detta ångrar jag, Det här upprör mig - dag 22, Det här får mig att må bättre - Dag 23,

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Det var 2006 när jag fyllde 18 tror jag det blir. Det var september och vi hade byggt klart uterummet under sommaren. Mina föräldrar frågade vad jag vill ha för mat på min födelsedag och jag bad efter kräft skiva. De hade fixat så fint och jag var så glad. Pappa hade köppt fina papegojor och massa glitter att dekorera med. Ser ni dem? Och så fick jag fina presenter, jag fick porslinälvor som jag började samla på och så fick jag en jättefin brudkista. Men mest av allt var det bara mysigt och skön stämmning i familjen. Det var soligt och min hund fanns fortfarande. 


Dag 19 – Detta ångrar jag
Detta är nog det ända som man inte skulle vilja vara bra på. Tyvärr sitter jag och ångrar mycket. Men inget stort bara typ saker som "Varför gjorde jag så?" "Varför sa jag det?" "Varför försökte jag inte mer?". Men det är sånt som man glömmer lika fort. En sak jag ångrar på riktigt är att jag gav mig in i ett förhållande för fort när jag inte ens hade kommit över killen jag var tillsammans med innan. Så, där förstörde jag mina chanser att återförenas med honom eftersom att han såg det som att jag hade gått vidare. Undrar fortfarande hur det hade blivit om jag bara väntat lite...

Men nej jag ångrar inget stort, är nöjd med alla valen jag gjort i mitt liv. Med alla städer jag bott i, alla utbildningar jag gått och förhållanden jag haft. Jag har lärt mig av det. Och det är det viktiga att man kommer ur saker med en ny syn och mer erfaranheter. Jag har blivit den jag är på grund av allt jag gått igenom.


Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne


Vad ångrar du i ditt liv?

♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Dag 1- Presentation, Dag 2 -Första kärleken, Dag 3 - Mina föräldrar, Dag 4 - Dagens måltid, Dag 5 - Kärlek, Dag 7 - Vänskap, Dag 8 - Ett ögonblick, Dag 9 - Min tro, Dag 11 - Mina syskon, Dag 15 - Mina drömmar,

(Hoppar över 12, 13 och 14 i utmaningen)

Så mina drömmar? Vad är en dröm igentligen? Först måste vi definera vad en dröm har för betydelse. Jag har alltid tänkt att en dröm är något overkligt som man inte kommer nå. En dröm är något avlägset som bara finns i fantasin. Men o andra sidan så verkar alla ha samma drömmar. De vill ha hus, barn och ett vackert bröllop med evig kärlek och massa pengar. Alltså att lyckas med det som begärs av en. Alltså vara precis som alla andra men lite bättre. Ha en lite nya modell på bilen, ha ett lite större hus än grannen och ha lite smartare barn är kompisens.

"Att drömma är att sträva efter mer"

Men visst är det inget fel på det, om det inte går i överstyr. Vi behöver mål och ambitioner för att bli något och det tycker jag är bra. Jag gillar inte människor som inte har några framtidsplaner.

"Det snackas om att leva i nuet hela tiden men vad hände med att tänka framåt?"



Med att utvecklas som person och åstadkomma något i sitt liv? Det är det drömmar är till för, det är som en lina, det är den man håller i när man tappar balansen, det är den linan som man följer i mörkret och det är den linan som drar i en från andra änden.  

Mina drömmar handlar om att bli bra på att vara mig själv. Att utöva det yrket som känns bra och bli journalist, att bli duktig på något som jag tycker är roligt t.ex. dansen, att se och uppleva t.ex genom resor, att ha personer som älskar mig i närheten, att hitta en roll och en uppgift som jag trivs med. Helt enkelt att kunna ge och ta så mycket som möjligt av allt som erbjuds här i livet. Och sedan drömmer jag om att kunna titta tilbaka med en stor glädje av allt jag åstadkommit i livet och viktigast av allt vara nöjd med allt precis som det är och sluta sträva efter mer. Min dröm är att jag inte ska behöva ha drömmar. 


♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Dag 1- Presentation, Dag 2 -Första kärleken, Dag 3 - Mina föräldrar, Dag 4 - Dagens måltid, Dag 5 - Kärlek, Dag 7 - Vänskap, Dag 8 - Ett ögonblick, Dag 9 - Min tro, Dag 11 - Mina syskon,

I dag ska jag skriva lite om mina syskon eller ja mina bröder blir det. Jag har en storebror och en lillebror.

♣ Min storebror heter Gonzalo och kallas för Gogo. Han är 23år och Lejon som stjärntecken. Han bor i Vänersborg sedan några månader tillbaka eftersom att han studerar till svetsare. Riktigt duktig jag ska visa hans verk någon dag. Hans intresse är musik, spela gitarr. Gogo är en rolig, omtänksam kille och beskyddande som storebror. Ställer alltid upp när jag behöver. Han är ett stort fann av Kaffe, Anime och den Japanska kulturen.

Anime- school of zombies

♣ Min lilebror heter Phillip, jag kallar honom Plutt, mest för att han var så kort ett tag. Men sedan växte han fort. Han är 15 år (Vädur) och ska söka till Gymnasiet nästa år. Lite spännande och svårt att bestämma sig men som det ser ut nu blir det byggprogrammet. Han är ganska händig och grym på att klura ut knep och knåp. Hans intressen är väll mest att spela, film och träffa kompisar :) 

Nu sitter vi alla syskonen och kollar på filmen Takers. Mys stund :)


♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Dag 1- Presentation, Dag 2 -Första kärleken, Dag 3 - Mina föräldrar, Dag 4 - Dagens måltid, Dag 5 - Kärlek, Dag 7 - Vänskap, Dag 8 - Ett ögonblick, Dag 9 - Min tro, Dag 11 - Mina syskon,

Google = barnsoldater = 4140 träffar.

♥ Kärlek är så stort och jag hittar inget att säga om det. Känns pinsamt. Tror helt enkelt att jag inte upplevt det så stark för att kunna spekulera kring olika erfarenheter jag haft. I alla fall inte till någon partner. Jag har aldrig sagt jag älskar dig till någon jag varit tillsammans med.

Men jag har ju känt kärlek till personer. Till kompisar och till min familj framförallt. Kärlek är nog näst intill lycka om jag får beskriva det. Men skillnaden är att det är personen som man känner kärlek till som ger en lycka. Jag kan säga att jag definitivt tror på kärlek. Jag tror att alla kan älska och bli kära och leva lyckliga i alla sina dagar. Jag tror att man kan viga sitt liv åt en annan person och vara trogen livet ut. Jag tror att det finns någon för alla :)
Jag avslutar med att citera -Dalai Lama:   

♥ "Den bästa relationen är den i vilken kärleken till varandra överstiger behovet av varandra" ♥




♥ Vad är kärlek för dig? ♥


♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Dag 1- Presentation, Dag 2 -Första kärleken, Dag 3 - Mina föräldrar, Dag 4 - Dagens måltid,

Utmanningen dag tre är ett inlägg om mina föräldrar.


Ja vad ska man säga? Det är kärlek på hög nivå, både till varandra och från mig till dem. De är fortfarande tillsammans och har varit det sedan de var 15. De träffades i Chile under gymnasietiden och har gått igenom mycket tillsammans. Det är två underbara människor. De gifte sig unga i Chile och kort därefter fick de min storebror. Sedan bestämde de sig för att flytta ifrån Chile på grund av omständigheterna. Så hade de hört att Sverige skulle vara ett välutvecklat land och bestämmde sig för att komma hit. Sedan kom jag det var den bästa tiden i deras liv. HAHA jag skojar! :P

Men vi har jätte bra relation. Jag och min mamma berättar allt för varandra och hon har lärt mig mycket. Hon har lärt mig att "kompisar kommer och kompisar går" när jag haft problem med vänner och kännt mig ensam och utanför. Hon låtit mig få lära mig av mina egna misstag, när jag var tillsammans med en idiot. Hon har alltid skyddat mig och stått på min sida. Mina föräldrar ger mig maximalt med stöd i allt jag ger mig in i och de TROR på mig. De säger att jag kan lyckas med allt jag vill här i livet.


Min pappa är en smart man, han är datainjenjör men jobbar nu på socialförvaltningen. Han har alltid bra visdomsord när jag behöver puchas på. Han är även väldigt kreativ. Han spelar gitarr och tecknar fint. Och så är han händig då han renoverat hela huset själv och även i vårt gammla hem. Där byggde vi ett uterum. Av min pappa har jag nog ärvt att man ska VÅGA här i livet. Man ska bara köra på, om man ramlar ställ dig upp och torka bort tårarna. Kolla framåt, våga höras med dina åsikter och synas med din skönhet, menar han.

Min mamma är en ödmjuk känslig kvinna. Hon jobbar med människor, hon gillar att hjälpa och se människor utvecklas. Hon är habiliterings assistent och undersköterska. Förr jobbade hon på ålderdomshem men sedan skadade hon ryggen på jobbet och var långtidssjukskriven. Efter det fick hon ett nytt jobb på ett dagcenter för begåvningshindrade människor. Det passar henne utmärkt, hon är så barnslig så att leka hela dagarna och springa runt är kul. Vi skrattar mycket tillsammans. Mamma är en väldigt rolig människa, den som man vill ha med på festen liksom. Vi är som två bästa kompisar på stan. Vi löjlar oss och gappflabbar i affären. Det är alltid någon som tittar underligt på oss och undrar hur gammla vi är.

Gifta i 25 år!

Mina föräldrar är yngre än vanliga föräldrar så de är vackra och lever livet. Hittar på saker, shoppar, tar mc körkort och går ut och dansar emellanåt. Det är roligt att man kan hitta på saker ihop utan att de känns gamla. haha. Jag har haft en fin uppväxt tack vara dem.

♥LOVE YOU ♥

♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Dag 1- Presentation, Dag 2 -Första kärleken,

Okey i dag står det på min utmaningslista att jag ska berätta om min första kärlek och ja det kan man kalla utmaning. Jag ska berätta om första killen jag blev kär i.

Jag tror det var kärlek. I varje fall var det väldigt speciellt det vi hade. Jag träffade honom i Göteborg på en danskurs. Han var väldigt blyg. Han hade en bror som var intresserad av min tjejkompis och det hela började med att vi försökte para ihop dem. Jag var i 15 års åldern och det mesta var bara för skojs skull. Både jag och han var för blyga och unga för att någon skulle ta steget i det skedet.

Åren gick och jag träffade andra personer och hade förhållanden varav ett mycket dåligt där jag blev illa behandlad. Vid något tillfälle började jag prata med denna killen igen via internet. Vi kunde chatta och prata i telefon i evigheter. Även om djupa saker och jag började få lite känslor för honom. Efter några veckor så bjöd han mig till Göteborg på en dejt. Jag åkte dit och han visade mig runt i staden. Vi promenerade förbi skolan han gått på och så satt vi i parken och åt glass. Jag babblade mest hela tiden och han bara satt där lite mystig och log. Han var lång, mörkhårig och hade små mörka ögon. Så blyg och söt men jag såg att han verkligen försökte (*Nostalgisk paus*). Det var sommar på våran första dejt och jag kommer ihåg att han klättrade upp på en mur för att plocka en ros till mig. Jag fick en stor röd ros och han fick några taggar i handen och ett stor tack såklart ;) Det var jätte snällt. 



Ja sen så började vi umgås mer och mer. Och slutligen blev vi ett par. Vi passade bra ihop. Vi förstod varandra och han hade ett tålamod av guld! Så otroligt tålamodig och bekymmerlös. Så avslappnad inställning till livet. Jag har alltid varit så energisk och pratig. Ska gå i ett, men när jag var med honom var det som att jag fann ett lugn i mig själv. Sedan var det vissa dagar som jag inte kunnde sitta still och hålla tyst så då "speedade" jag upp honom och hittade på massa saker. Så vi hade jätte kul också tillsammans. Vi var på bio, åt middagar, träffade kompisar, shoppade m.m. Jag träffade hans familj flera gånger och jag kommer ihåg den sista vintern vi hade ihop. Jag var på stan med han och hans mamma och så fick jag välja ut min julklapp. Det var en violett kläning och en vit bolero som jag tyckte mycket om och fortfarande har kvar. Och sen var vi hemma hos hans mamma och jag fick träffa hans lilebror för första gången. Han var också väldigt blyg till en början men sen lekte vi alla tre på sängen och hade kuddkrig. Haha 

Ja vi hade några trevliga månader tillsammans, vi bråkade aldrig, kom jätte bra överens och när allt var som bäst så föll det i tusen bitar. Jag vet än i dag inte varför det tog slut. Från en vecka till den andre var han jätte upptagen och ville inte berätta vad som hade hänt. Han svarade inte på mina samtal eller sms. När han väl svarade så sa han bara jag ringer upp dig kan inte prata nu.

Så efter att han hållt på så här i typ en vecka så tog jag tåget 1 timma till Göteborg och en buss hem till han. Såklart var han inte hemma när jag knackade på men jag blev insläppt av hans familj så jag fick komma in och sätta mig. Det spöregnade ute och jag väntade länge och ringde hela tiden. Tillslut kom han dit och vi gick ut för att prata. Han var upprörd för att jag hade åkt dit utan att säga nått. Men det sista samtalet var inget gräl. Han hade hamnat i stora problem och var inblandat i kriminella saker. Jag sa att jag kunde hålla mig undan tills allt var löst. Vi kunde ta ett uppehåll på en månad, jag kunde vänta på han. Jag kunde kanske hjälpa han på något sätt, jag kom med alla möjliga förslag på lösning men ingenting lät bra i hans öron. Han sa att det var för riskabelt att vara tillsammans med mig. Det sista jag sa var, jag tänker inte ge upp. Jag gick iväg och var genomblöt av regnet. Det ända jag tänkte var att jag inte fick vända mig om: titta inte bak, titta inte bak, titta inte bak...

Kiss in the rain

Jag väntade i alla fall på han, jag smsade honom emellanåt och frågade om han typ ångrat sig och löst sina problem, men han ville inte prata med mig.


(p.s känns som att denna utmaningen kommer att bestå av många, djupa och långa inlägg, hoppas att ni tycker att det är intressant ändå?)


♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Presentation Dag1,

Jag har antagit 30 dagars utmaningen och det första inlägget ska vara en presentation. Eftersom att ni redan vet så mycket om mig som person och mina intressen så tänkte jag mest berätta om mitt liv hittills.

Mina föräldrar kom hit unga, gifta och med min nyfödde storebror. De bodde i Kramfors uppe i Norrland och när min storebror var 2 år föddes jag. Närmaste sjukhus var Sollefteå. Ganska snart flyttade vi till Trollhättan men min pappa jobbade kvar i Kramfors så han pendlade mycket. Min mamma var mammaledig och hemma med oss. Vi hade väldigt kul när jag och min storebror var små. Vi hittade alltid på massa saker. Mina föräldrar var som sagt ungdomar och nykära, allt var nytt och spännande i Sverige. Vi lekte massor i snön, sprang över sjön som blivit is, körde utan körkort och bälte, kröp runt på golvet i affären och bara löjlade oss hela dagarna.

När jag var tre år så saknade min mamma sina föräldrar något oerhört mycket och ville inget annat än att åka till Chile och hälsa på dem. Vi hade inte råd att åka alla så pappa fick stanna i Sverige eftersom att han inte heller ville riskera att förlora jobbet. Jag, mamma och min storebror åkte till Chile med alla besparningar vi ägde. Utan en tanke på hur vi skulle ha råd med biljett hem till Sverige igen.

Chile

I Chile var allt bra, vi hade roligt i någon vecka och trivdes bra men sedan blev jag en jobbig unge. Jag sluta äta, sova, leka och började använda blöja igen. Läkarna sa att det var en depression för att jag saknade min pappa. När man är tre år så förstår man inte bättre och jag trodde att jag aldrig skulle få se min pappa igen. Vi ringde till Sverige och hade brevkontakt men jag trodde inte på mina föräldrar när de sa ”snart”. Snart ska du få träffa pappa. Vi var i Chile i flera månader och mamma jagade mig med en sked hela dagarna. Hon berättade att det var enda sättet att få mig att äta. En gång i timmen lyckades hon få mig att öppna munnen så att hon kunde trycka in en sked med vad som helst. Yoghurt, potatismos, något som jag inte behövde tugga. Då insåg jag kanske inte att jag åt?

(I Sverige flyttade pappa till Stockholm för att han fick ett annat jobb och en mindre lägenhet, för att spara pengar var planen. Han samlade pengar, med extra jobb och samlade pantburkar. Allt till flygbiljetten. Till slut hade vi varit borta i nästan ett år. Jag hade varit ett helvete för familjen men jag fick äntligen åka hem till Pappa! När jag kom hem var allt ”som vanligt”, jag hade aldrig mer på mig blöja, åt och sov som vanligt. Jag fick tillbaka glädjen för livet)

 

Vi bodde i Trollhättan och jag började grundskolan. Det gick bra tills jag började mellanstadiet. Där blev jag mobbad och hatade livet. Jag skolkade mycket men mina föräldrar visste inte om det. Jag bad läraren inte berätta något. Kanske gjorde läraren fel att hon tillät mig skolka och inte tog kontakt med mina föräldrar? Jag gick inte hem när jag skolkade. Jag gick ofta till skogen som var i närheten. Den var jättestor och man kunde promenera runt i timmar. Men ibland klättrade jag bara upp på ett träd och satt där. Skrev massor, sjöng lite. Jag kommer fortfarande ihåg mitt favorit träd. Jag umgicks mer med familjen än kompisar på min fritid, vi gick och handlade och var alltid på stan eller kollade på filmer m.m.

 

Jag började högstadiet. Fick lite kompisar och hade ganska kul. Jag blev kaxig, kanske en försvarsmekanisk. Jag hade kompisar men även fiender. Killarna gillade mig och det fick de flesta tjejerna och ogilla mig mer!  Men nu kunde jag iaf hantera andras hat. Jag hade bra betyg och det var det viktigaste för mina föräldrar. Vid den här tiden hade de min storebror att oroa sig över. Han spelade tv spel hela nätterna, försov sig, skolkade och tyckte det vad coolt att bråka när man drack. Jag var i skolan och efter det umgicks med kompisar. Jag hade en lillebror också vid det här laget som jag fick ställa upp mycket för. Det var ok.

Fjortisbild från Högstadietiden

Jag började i gymnasiet, ville börja om. På riktigt! Jag vill till ett ställe där ingen kände mig så jag började på omvårdnadsprogrammet i Vänersborg. Grannstaden. Kanske var det min bästa tid. Även här hade jag fiender men det var ren avundsjuka så det orkade jag verkligen inte bry mig om. Mestadels var det bra, hade roligt i skolan och fortsatte med dansträningar som jag hade börjat i på högstadiet. Jag satsade på skolan. Här skaffade jag mig min första pojkvän. Det var också bra, i alla fall ett tag. Sen tog hans svartsjuka över hela förhållandet. Han förbjöd mig till saker och det var mycket bråk och gråt. Jag dumpade honom (lite för sent). Fyllde 19 och började festa och leva livet som singel.

 

Nej förresten, det här är nog min bästa tid. Jag träffade min andra pojkvän. Han bodde i Göteborg och vi började dejta lite. Egentligen hadde jag träffat honom några år innan i en dansgrupp som båda gick i. Men då var vi bara kompisar. Vi hade en underbar tid tillsammans och jag åkte ofta till Göteborg för att träffa honom. Jag började i en annan dansgrupp med Samba&funk. Det var megakul. Började även modella vid den här tiden. Allt gick uppför och jag hade ambitioner för framtiden. Jag tog studenten och hade ett år där jag pluggade Mattematik B, Naturkunskap B och dansade massor och umgicks med min pojkvän och kompisarna.


Under gymnasietiden kom jag på att det var friskvård och alternativ medicin jag ville läsa vidare inom. Jag hade Journalist i bakhuvudet men valde hälsa. Kom in på Örebros Universitet och flyttade till Hällefors. Där gick jag spa programmet i 2 år. Utbildningen var jätte bra och jag lärde mig massor. Utvecklades som person mest. Det var en bra efrafenhet att studera där och flytta hemifrån för första gången. Tyvärr tog det slut med pojkvännen redan innan jag flyttade. Lite tragiskt slut. Hade fler förhållanden som såklart också har gett mig mycket. Alla förhållanden har gett mig mycket fast på olika sätt.

Ja sedan tog jag min examen som proffesionell hälsoarbetare och flyttade till Stockholm, jobbade lite som spa terapeut och massör. Sen blev jag antagen till journalistik programmet. Min plan är att kombinera skrivandet med mitt stora hälsointresse. Här i Stockholm har jag skaffat många kompisar, trivs bra och har börjat träna poledance. :)

Jag erkänner att jag har varit med om mycket. Men jag är överlag nöjd med mitt liv. Vår familj har alltid varit kärleksfull och jag har uppnått alla målen jag satt och lärt mig mycket om livet och mig själv. Och som det ser ut så har det bara blivit bättre och bättre.  Jag har blivit den jag är på grund av allt jag varit med om.

 

There you got the whole truth om mig. (Sorry att det blev långt.)

Vem skulle vilja läsa min självbiografi när den kommer ut?

 

♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen,

God Morgon. Nu kan jag börja blogga ordentligt igen. Har fixat datorn. Jag hittade en rolig utmaning på en blogg för någon vecka sen. Man ska alltså skriva ett inlägg per dag i 30 dagar utifrån dessa teman.  Kanske hoppar jag över eller ändrar ordning på teman/dagar men jag ska ge det ett försök :)

 

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag, (klädstil)
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick




Vem vill vara med?

Vilken jätte rolig ide jag fick, att skriva en lista på favoritsaker. Hade varit jätte roligt om ni också fyllde i listan så kan vi lära känna varandra lite bättre :)



Favorit träningsform: Yoga, dans
Favorit rätt: Lasagne, potatisgratäng
Favorit film: Vicky, Christina Barcelona
Favorit serie/program: Greys Anatomy, Ghost whisperer, True blood, Doll house (serienörd)
Favorit bok: Paulo Colehos böcker, Vinden är min mor
Favorit musik/låt: R'nb, Soul,
Favorit tidning: Topp hälsa,
Favorit spaanläggning/hälsocenter: Selma city+
Favorit spa/ alternativ behandling: Hand&Fot kur, 
Favorit blogg: Circus em! m.m
Favorit färg: Violett, vinrött,
Favorit årstid: Ny våren (typ början på Mars)
Favorit djur: Papegoja, Elefant,
Favorit person/idol:  Gynning, Dashama (länkad + se bild),
Detta gör jag för att koppla av: Läser en tidning, promenerar, Mediterar, Yoga, Tittar på film med en kopp te.

Snälla fyll i listan ni med! Antingen i en kommentar eller ladda upp det på din blogg och länka dit :)

Förresten bor jag i Bandhagen nu. Mitt rum består av kartonger och stora plastsäckar. Så gissa vad jag har för mig resten av dagen, upp-packning.