Kropp och själ

Vi säger att jag är ensam hemma med min mamma och har det trevligt med en kopp te. Plötsligt kommer det in en galning i huset och tar stryptag på min mamma. Jag ser att hon börjat tappa andan och mannen skriker att han ska döda oss. Jag hade tagit fram en kökskniv och huggt han tills han slutade röra på sig. Jag lovar att jag hade gjort det. Och om samma sak hade hänt dagen efter så hade jag tvingas göra det igen. Ska jag hamna i helvetet för det?

Det handlar om att försvara sig. Sedan kan man prata evigheter om detta och följden till krig. Soldater då? De försvarar sig också. Är det rätt?

Men att däremot lägga sig i andras krig som förstärkning är fel. De som inte kan försvara sig är meningen att de inte ska. Då "vinner" ett land och kriget är över, att Sverige, Usa, FN eller vad fan det nu är ska lägga sig i gör bara att kriget kretsar kring fler människor och varar längre.

Men om det övergår från oskyldigt försvarande till något man blir stolt över? Om t.e.x soldaten blir bättre och bättre på att sikta, tror ni inte att han till slut tänker: Yes jag träffade, grym jag är! Hur ställer man sig till det?

Och manipulation? Att en pojke har födds till att bli soldat, alla kompisarna är det och föräldrarna (om de ens lever) är glada över hans "val" att skydda sitt land. "Sitt" land som han inte har någon relation till eller en minsta aning om hur regeringen är uppbyggd eller någon chans att bli något i. Ett land som inte ens erbjuder honom att få lära sig skriva och läsa. Den pojken har blivit inlärd och uppväxt med vapen och krig. Den pojken har blivit manipulerad att tycka att krig är rätt. Vi tycker att det är fel, man har tror inners inne att det han gör är rätt och bra. Varför ska han hamna i helvete om han inte vet något annat?

När alla tycker olika, hur ska man då skilja på rätt och fel?
Skriv gärna en kommentar med dina tankar kring moral, krig och tillhörande ämnen?