att ångra sin framtid helt och hållet. Jag vet att jag inte skulle vilja jobba som
terapeut för alltid. Att stå och massera hela dagarna är nog inte så givande i längden. Jag varnar er för långt inlägg för jag behöver prata av mig just nu känner jag. Jag valde spa programmet för att det var det enda stället som hade kurser i TKM, alternativ medicin och spa/massage. Jag har abrolut inte ångrat mig och rekomenderar fortfarande utbildningen för den är väldigt bra och bred och dessutom lagom kort.
I baktanken har jag alltid velat bli
Journalist, jag har tänkt att om det inte går bra med Hälsa så utbildar jag mig till Journalist. Jag gillar att läsa, skriva, fotografera och prata med folk. Jag gillar att intervjua och kommuicera. Resa och att vara på plats där det händer saker.
Vad jag inte innan hade funderat över var att sätta ihop dessa utbildningar att
bli journalist inom hälsa. Inte förens jag såg bloggen spabanken.se där hon är reseskribent inom spa branchen. Då fick jag plötsligt den iden.
Kommer ni ihåg mitt eviga motto?
"Om det är meningen; så flyter det på utan hinder". Jag fick ett super jobb lovat till mig i Sthlm på ett Hälsocenter, jag flytade dit. Redan några dagar efter flytten så var jag på en jobb intervju för ett jobb som spa terapeut på lyxkryssare. Jag tänkte att det var en bra B-plan. Jag kände tydligen redan då att Hälsocentret inte var helt stabilt. Och rätt som det var så faller allt. Arbetsgivaren ångrar sig. Jag söker jobb för fullt och inser att det är ganska svårt att få det jobbet man vill ha. Man får börja som massör, och inte som en anställd massör utan hyra rum och marknadsföra sig. Ganska omständigt. Jag börjar tappa hoppet och lusten...
Plötsligt ringer de från lyx kryssnings jobbet och erbjuder mig en plats. Leslita som inte har några erfarenheter inom spa får jobb på världens ledande företag som anställer internationellt spa terapeuter och massörer. Jag är väldigt tveksam till en början. Skriver ner en plus och minus lista ni vet ;) Känns som att det är för lång tid att åka iväg i 9 månader utan återvändo, bo i en pytteliten yta med en rumskompis jag inte känner, inget privatliv och hårt jobb. Samtidigt får jag resa och erfarenheter. Kan det väga över alla minus?
Plötsligt kommer jag på att jag har sökt vidare studier och inte har någon aning om hur det har gått. Jag loggar in och till min förvåning ser jag att jag blivit antagen till Journalist programmet med hälsa och miljö inriktning. Den perfekta kombinationen av kurser och inte nog med det. Utbildningen är i Stockholm! Vet ni hur svårt det är att komma in på det här?? Jag sökte för skojs skull för att se ifall jag hamnade på reservplats typ 430 eller typ 100. Men så blir jag antagen.
Yes och det är precis där jag står nu. Båda är verkligen
"ones in a life time". Jag kommer inte att få den jobbmöjligheten igen likaså att komma in i Journalist programmet i Sthlm igen om jag söker nästa år. Min tanke är att om jag åker iväg på jobbet så är det ändå slut efter 9 månader, vad gör jag då? Blir jag journalist så kommer jag alltid att vara det. Då kan jag resa sen och skriva om spa, hälsa, medicinska forskningar os.v
Detta kommer att vara det svåraste valet hittils...tänk om jag väljer fel och ångrar mig? ♥Inlägget där jag nämner att bli journalist första gången, läs nr 3 och 6:
Yrken,
