Kropp och själ

Men seriöst jag bor i Stockholm. Sverigies huvudstad. Det finns alla möjligheter i världen att fixa ett bra liv här. det var ju det som var min plan. Stockholm eller Göteborg. Ifall det inte gick bra så skulle jag utomlands. Men jag har ju inte ens gett Sthlm en chans än. Det finns allt man kan tänka sig här. Jag kan jobba som vad som helst till en början. Ok inte riktigt men ni fattar. Jag försöker bara få mig själv att sluta oroa mig. Det här kan bli riktigt bra om jag verkligen försöker. Ok det har gått en månad och jag har bara två vänner men visst det är svårare här, betyder inte att det är omöjligt eller hur? Jag kan bli lycklig här, det kan gå. Visst? Varför känns det som att jag ljuger? Jag vill verkligen ge detta en chans, vart ska jag annars ta vägen liksom. Och varför skulle jag ge upp? Det är inte likt mig. Varför börja nu...

Jag läste lite på expressen och hittade en artikel där dem skrev om hur man gör om man vill förändra sitt liv. Alla är olika vissa vill planera in i minsta detalj och andra väljer att bara känna efter och spontant göra en stor förändring. Förändrings psykologen (som för övrig är ett yrke jag inte visste) hon säger att det finns tre typer dem som styrs av antingen känslor, tankar eller beteende. Det är en intressant punkt. Vilken typ är du?

Jag kan fortfarande inte fatta att dröm jobbet dök upp så här. Efter att ha tackat nej till flera stycken och funderat ifall jag är för kräsen så visade det sig att det var som jag tänkte. Man ska inte nöja sig med vad som helst...

Jag ska berätta om ett kort litet ögonblick. I söndags när vi precis hade flyttat in alla sakerna och pustat ut för dagen så skulle jag och pappa åka och handla något att äta. Precis utanför ingången finns en trappa ner och det regnade så vi skyndade oss. Plötsligt halkar jag och ramlar baklänges pladask på andra trappsteget. Med en blöt bakdel traskar jag vidare, pinsamt värre :(

När vi handlat och kommer tillbaka väntar mamma i mitt nya hem och jag berättar för henne att jag halkat på den blöta marken. Hon skrattar och säger till mig, "Ya compraste el terreno!" Jag tittar fundersamt på henne och säger: Va? Så svarar mamma: Det kommer att gå bra för dig här i Stockholm för om man ramlar precis utanför sitt nya hem så är det ett gott tecken.




Meningen betyder ordagrant översatt: "Nu har du köpt marken" men man menar alltså att "Nu har du invigt ditt nya liv".

Vet ni någon annan händelse som kan ge tur eller något liknande som man kan tro på?

Det har varit mycket i mitt huvud på senaste tiden.

I en annan värd full av drömmar, där man pusslar ihop alla delar. Går inte få allt, vad ska man välja. Fattas pusselbitar. Ska man satsa på 1000 pusslet eller 50 pusslet. Vad ska man prioritera? Soliga dagar där allt blir bra ändå, att ha bankat in kunskap under mer än halva livet för att sluta med en ostimulerande sysselsättning. En romantisk film fylls av rosor och pussar. Men vad är det om allt annat faller? Tror inte på evighet, livet är ihop klistrat av olika scener utan början utan slut. De är bara minnen. Osammanhängande. Precis lika mycket som mina tankar och som denna text. Om tussen drömmar men bara ett mål...

 

Kärleken är svår... Ibland vill man mer än vad som går...I wish i could love you...

Många kompisar är gravida. Väldigt många. Och två har precis fött barn. Grattis till dem. Det borde vara en fantistisk känsla att bli mamma, men otroligt svårt också. Jag tycker att min mamma har gjort ett super bra jobb. Och jag tror inte själv att jag skulle bli bättre på det än hon. Man måste ha sån tålamod. Och så ska man lära barnet allt om livet. Forma en annan människa. Och uppfostra den. Jag är absolut inte beredd på det och om sanningen ska fram tror jag inte jag någonsin kommer att bli det. Jag har funderat på det många gånger och länge...Vill nog inte ha barn. Jag har saggt det "på skoj" till mina föräldrar förut och dem blev inte så förvånade. Kanske adopterar jag en liten flicka nån dag. Men det finns så otroligt mycket jag vill göra innan dess. Detta sökandet efter sig själv är inget jag "går igenom". Det är något jag vill tillägna min tid åt. Allt det här spirituella, mentala och kulturella. Det är jag. Kanske är det egoistisk tänkande men jag vill inte ägna min tid åt familj och hus och jobba efter rutiner och leva ett inrutat liv. Kanske kommer jag inte undan det ändå. Men att bli förälder är som att ge upp sig själv och ge sitt liv till någon annan. Det känns bara inte som att alla männsiskor är ämnade att ta den rollen och leva på det sättet. Kanske passar det inte mig är min fundering...

Vart ska man ta vägen, den ständiga frågan. ska man ge sig ut i livet och söka lyckan eller ska man acceptera livet så som det borde vara. En tjockflytande, rosakletig bubbelgumssörja... Känns verkligen som att många bara går omkring och "är" och "finns". Men är vadå? Finns för vilket syfte? Vad är meningen med dig? Och Dig? Vad vill du åstadkomma? Vill du leva eller vill du LEVA? Rutiner och familjeliv, jobb och ansvar. Tråkigt. No lo quero! Vill hoppa ut och studdsa runt, vill inte fastna i den glittriga klibbiga sörjan. Så tilltalande? Förväntningar och önskningar. Tryggt eller spontant. Åt helvete eller lyckat? Who knows? Spellar det nån roll? Förvirrad? hehe :) men jag förstår min tanke. Fortfarande förstår jag mig själv, och har accepterat att ingen annan gört. Bara...Allt handlar om längtan, man vet inte vad man längtar till och man vill inte ta reda på det heller. Låt det förbli så och
ge dig ut. Du vet att det är nått där ute som väntar, du vet att du vill, du vet att du kan. Eller? Vågar man? Är du feg? Varför? Vakna, äta, jobba, sova,  Vakna, äta, jobba, sova,Vakna, äta, jobba, sova,Vakna, äta, jobba, evigt shoppande, sova, barn, hus, giftemål. Va? Vad snackar du om? Har ingen lite perspektiv på saker och ting? Zoombies! IQ noll... Nej då så. Dags att öppna ögonen. Eller kanske är världen underbar om den är tom och glad. Alla ler ingen vet varför. Det är okey. Fiktiv. Jag förstår er, men jag förstår också mig.

Har du någongång önskat att du var talangfull bara för att du vill hitta ett sätt att utycka dig? Jag känner så ganska ofta, jag önskade jag kunde måla fina tavlor, för en bild säger mer än tusen ord. Fotografera, designa? Jag önskade att jag kunde spela instument och sjunga för att kunna säga vad jag känner. Glädje, sorg, längtan, kärlek...vad som helst. Oftast är det allt samtidigt. Jag vill bara få ut allt, kunna inspirera och bidra. Som en författare som har dolda budskap som han vill förmedla. Han bara gör det. Varför kan inte jag bara göra det! :)



-Allt och inget-

Jag har dansen som jag älskar, där kommer mycket fram. Och jag skriver av mig ibland, har alltid drömt om att ge ut en bok med ord som är så fulla att dem blir tomma. Men jag vet inte om jag får fram något större än det som står. Kan ni läsa emellan raderna, kan se vad jag skriver utan att läsa?

Jag har drömmar, jag vill komma bort, jag har aldrig trivts i Sverige, jag har alltid längtat till nått annat, jag vill se världen, jag vill ha en annat kultur, jag undrar varför jag föddes här, jag har lovat mig själv att inte låta någon/något få hindra mig, jag tar det som det kommer, och den dagen kommer jag att lyssna på mitt hjärta utan hänsyn till någon annan, det är jag som bygger mitt liv, det är min framtid, är det menat att jag ska åka iväg så gör jag det, även om det innebär att lämna allt och alla för alltid, jag hoppas att det är min tur snart...

Planera inför framtiden. Det känns spännande och samtidigt skrämmande. Jag har skrivit ut CV och blivit ruinerad på frimärken. Köppt kuvär och skickat e-mail.

*Har sökt ett flertal jobb och redan fått "tack men vi anställer ingen personal just nu" svar från 4 ställen men fått ett JA från 1 SPA anläggning i Sthlm. Jag har blivit kallad på jobbintervju och provmassage och provaktivitet. D.v.s praktiskt intagningsprov :P Jag skulle skicka förslag på datum.



*Sedan har jag kollat på vidare utbildning på högskolenivå. Lite små kurser i omfattning om max en termin 30hp. Psykologi, folkhälsovetenskap, idrottsvetenskap och dans känns intressant. Ska söka för säkerhets skull.

*Hade även tänkt börja söka SPA HOTELL utomlands men inte hunnit översätta klart till spanska och engelska. 

*Sista utvägen är att söka jobb ombord på kryssningar. Men jag har inte kollat nått på det. Verkar ganska svårt att få det. 



År 2010 kommer att bli en stor förändring för mig. Examen, utbildning, jobb, flytt os.v :) Jag längtar.