Kropp och själ

Hej på er, hoppas att ni har en trevlig kväll. Jag har varit hemma hela dagen och renat min själ. Det har varit härligt trots att jag blev rastlös i omgångar. Då får man försöka hitta tillbaka till sin "Inner peace". Jag såg filmen Eat, pray, love. Har sett den förut, den är så vacker. Den har så många vackra budskap. Om att hitta balansen och samtidigt våga rubba den för att kunna leva. Motsägelser som hör ihop. Huvudrollen Julia Roberts är en vilsen själ, nyskild och reser för att hitta tillbaks till glädjen i livet. För att hitta sig själv. Hon åker till Indien till ett tempel där hon lär sig meditera, träffar en medicinkvinna i Bali. Det är en väldigt vacker film, en av mina favoriter. Se den!

 

I går var jag på Yoga. Passet igår var tufft. Det var en manlig instruktör som jag inte hade haft förut. Vi fick göra många avancerade övningar, som att balansera på armarna med ena benet fram på axeln och andra benet bak. Sedan fick vi stå på händer. Det var också några balansövningar som jag tyckte var utmanande på ett roligt sätt. Vi gjorde en brygga i slutet av passet och den kändes mjukare och starkare än någonsin. Helt underbart. Kanske är beredd för lite mer backbends övningar snart igen.

Innan jag började skriva kunde jag ine bestämma mig för vad inlägget skulle handla om så jag tänkte att jag delar med mig av det jag tänker och känner. Nu ser jag kopplingen som jag ska berätta för er. Varför jag gillar filmen Eat, pray, love är för att jag skulle vilja göra det hon gör. Jag har alltid velat lämna allt och resa iväg. Se vackra platser, lära känna djupet av mig själv. Jag tänkte på det när jag såg filmen och sen sa jag högt för mig själv. Varför inte? Jag kan resa, jag kan göra precis vad jag vill. Vad hindrar mig? Sedan tänkte jag på vad yogainstruktören hade pratat om i går. Begränsningar. Vi skulle tänka på vilka begränsiningar vi sätter upp för oss själva på yogamattan. Sedan hitta begränsningarna som vi sätter upp för oss själva i vardagen. När du har identifierat dessa begränsningar kan du nu jobba med att ta ner dem.

 

Jag har blivit så fokuserad på att leva i nuet och ta mig igenom vardagen. Pendela till Uppsala. Plugga på C-nivå. Följden av det är att jag har begränsat mig från att drömma. Tänka på allt stort jag kan uppnå. Tänka på alla saker jag vill göra, alla platser jag vill se, alla resor jag vill göra. Jag har glömt bort det. Men som vanligt, allt handlar om balans. Leva i nuet och samtidigt drömma om framtiden. Sätt inte upp några begränsningar.