Handikappad men modell ändå
Ja nu har jag fått uppleva under en veckas tid hur det är att vara handikappad. Eller finare sagt ha en funktionsnedsättning. Det är riktigt jobbigt och nedväderande. Till en början trodde jag att alla skulle vara så vänliga och hålla upp dörren åt mig och erbjuda hjälp att bära mina kassor. Men icke! Här får man tigga efter hjälp, folk är lika stressade och självupptagna som vanligt i Stockholm. Folk har tillockmed trampat på min fot och sparkat på kryckorna. Ja inte med avsikt (hoppas jag). Men hallå se dig för liiite kanske?Så jag är rätt trött på att vara sån här och jag stannar nog hemma i några veckor framöver. For real. Ganska skönt är det ändå och inte behöva gå på lektioner, jobbet, träning eller annat. På så sätt kan jag helt fokusera på studierna. Vilket känns ganska bra. Jag har fått mycket gjort och är peppad att läsa och skriva.
Men en rolig sak ska jag iväg på imorgon. Jag ska modella på Modelhouse här i Sthlm. Fick ett sånt "Modell för en dag" av en kompis så jag ska bli sminkad och fotograferad imorgon. Och sen ska jag träffa en kompis på torsdag. Men efter det minsan ska jag inte gå utanför dörren. Kanske det läker snabbare också.
Jag har en liten liten fråga, Jag har ju en skena som jag har förstått så ska såna kunna ta av ganska enkelt om man lindar av bandaget. Vågar man göra det under fotograferingen i morgon om man är jätteförsiktig och bara sitter ner?
