Olyckan fram till sjukhusvistelsen
Det såg väldigt djupt ut så jag försöker ta mig ut ur toaletten, fanns inte en golvyta som inte hade glassplitter på så jag fick lite små flisar under fötterna. Happ så står jag i köket iklädd en vit (blodig) morgonrock. Funderar över om det har gått igenom ådran. Det blödde ganska mycket och jag började känna mig yr men jag kunde inte gå ett steg utan att det gjorde ont. Så jag tar fram mobilen som alltid ligger nära mig även när jag duschar haha. Ringer till min granne för att få lite råd. Han svarar inte. Känner mig svimfärdig, behöver socker, dricker juice.
Konstaterar att i vilket fall behöver detta sys så jag ringer 112. Ingen sändning i köket, fan! Då kommer min granne precis. Han är mer skräckslagen än jag. Jag får en stol att sätta mig på medan han ringer 112 från andra rummet. Massa jädra tjööt, kan de inte bara skicka en ambulans typ NU?
Tillslut kommer ambulanspersonalen och jag förklarar att jag inte har någon känsel i varken stortån eller den bredvid. Hon ber mig vicka på tårna. Inget händer...
VARNING FÖR KÄNSLIGA LÄSARE. Klicka ENDAST om du vill se.
På sjukhuset torkar de av lite i såret och skickar mig till röntgen för att se så att jag inte skurit upp skelettet. Sedan får jag vänta i några timmar. Tillslut kommer en sjuksköterska och berättar att det inte var något med skelettet. -Men jag kan fortfarande inte röra på stortån säger jag. Hon kollar och det stämmer. Jag får bedövningssprutor och efter lite grävande i såret så märker sköterskorna att det är en sena som har gått av på mitten. De syr ihop med 4 stygn och berättar att jag kommer att få åka tillbaka för operation. Senan går inte att sy ihop nu den ligger för djupt ner så vi kommer behöva skära upp igen...
Jag får stenkrampsspruta, tar mssa blodprover, får ett par kryckor och skuttar hem. Hemma med taxi kl fem på morgonen.
Så i dag ska jag opereras och sen kommer jag att få gå med gips.