Kropp och själ

Men seriöst jag bor i Stockholm. Sverigies huvudstad. Det finns alla möjligheter i världen att fixa ett bra liv här. det var ju det som var min plan. Stockholm eller Göteborg. Ifall det inte gick bra så skulle jag utomlands. Men jag har ju inte ens gett Sthlm en chans än. Det finns allt man kan tänka sig här. Jag kan jobba som vad som helst till en början. Ok inte riktigt men ni fattar. Jag försöker bara få mig själv att sluta oroa mig. Det här kan bli riktigt bra om jag verkligen försöker. Ok det har gått en månad och jag har bara två vänner men visst det är svårare här, betyder inte att det är omöjligt eller hur? Jag kan bli lycklig här, det kan gå. Visst? Varför känns det som att jag ljuger? Jag vill verkligen ge detta en chans, vart ska jag annars ta vägen liksom. Och varför skulle jag ge upp? Det är inte likt mig. Varför börja nu...