Värdering...
Människor drivs av värderingar. Vi kan tycka att den ena värderingen är finare än den andra, men värderingar är det allt ändå. Egoismen är en värdering, lika väl som människokärleken, grymheten lika väl som medlidandet.
Dessa värderingar ligger utanför vetenskapen.
De handlar om kännslor och motivation, inte om fakta, förklaringar och tolkningar.
Jag drivs av mina värdeingar. Ibland är dem bra ibland inte. Det beror på vilken syn andra har på mina handlingar.
Det beror på vilken syn jag har på livet i just det ögonblicket jag ska ta beslutet.
Oftast utgår jag från Heremeneutik.
Oftast väldigt icke-realistisk. Notera att det inte har samma betydelse som orealistisk.
Men det är min värld och den vaierar väldigt mycket. Ibland vaknar jag och tänker helt annurlunda, försöker styra tankarna in i någon logik. Men min värld är otolkningsbar, etiskt förvirrande och någonting säger mig att det är meningen att jag inte ska göra som den resterande positivistiska gruppen.
Inom forskning är det viktigt att inte värderingar får utlopp för att det kan förändra resultatet.
Men i våra handlingar är det meningen att dem ska förändra resultatet. Eller iallafall revidera kunskapen.
Ibland är saker svårt men oftast gör jag det bara naturligt...
