Tävlingssim eller bara flyta på ytan?
Står fortfarande på stranden och undrar om jag vågar chansa.
Ska jag hoppa i och se om jag överlever havets vågor.
Om jag orkar simma till andra sidan eller om jag kommer sjunka ner till botten halvväggs...
Att ha ett mål i livet, vad innebär igentligen det?
Att man har funderat ut en plan på hur man vill ha det.
Vissa påstår att jag planerar för mycket en vanlig vardag.
Och jag kan erkänna att det är sant och det är väldigt frustrerande. Jag blir nervös av att saker inte går som jag tänkt mig. Det kan vara en liten obekymrad detalj som inte gör större skillnad för att resten av dagen ska gå ihop.
Men jag får totalt panik av att något plötsligt blir ändrat.
Min store bror berättade för mig en dag för ca två år sedan att det inte är någon idé att planera vad man ska göra under veckan och hur man ska gå tillväga. Det blir ändå ALDRIG som man tänkt sig sa han med iriterande röst.
Och planera långsiktiga mål det är total idiotiskt konstaterade han. Man ska ta en dag i taget. Att tänka för mycket framåt gör en bekymrad.
Livets stora mening är ingen man kan svara på, någonsin. Men vad man vill få ut av sitt egen liv är någon man bör fråga sig själv så ofta som möjligt. Tiden räcker inte till för att få allt gjort.
Planera är något av det viktigaste jag vet. När det gäller allt i stort sett. Planera ditt sommarlov, planera hur du ska göra läxan eller planera hur du vill uppfostra ditt framtida barn! Och att planera hur man vill ha det är med andra ord förstadiet till att bestäma sina MÅL.
Det kanske fungerar o dyka i och simma allt vad man kan tills man når andra sidan, men man ska hinna njuta av livet också. Man ska må bra under hela simturen. Självklart finns det motgångar. Vågor och oväder. Vissa klarar det inte. DET beror på hur stark vija man har och hur motiverad man är för att kämpa vidare och lyckas.
Ska jag hoppa i och se om jag överlever havets vågor.
Om jag orkar simma till andra sidan eller om jag kommer sjunka ner till botten halvväggs...
Att ha ett mål i livet, vad innebär igentligen det?
Att man har funderat ut en plan på hur man vill ha det.
Vissa påstår att jag planerar för mycket en vanlig vardag.
Och jag kan erkänna att det är sant och det är väldigt frustrerande. Jag blir nervös av att saker inte går som jag tänkt mig. Det kan vara en liten obekymrad detalj som inte gör större skillnad för att resten av dagen ska gå ihop.
Men jag får totalt panik av att något plötsligt blir ändrat.
Min store bror berättade för mig en dag för ca två år sedan att det inte är någon idé att planera vad man ska göra under veckan och hur man ska gå tillväga. Det blir ändå ALDRIG som man tänkt sig sa han med iriterande röst.
Och planera långsiktiga mål det är total idiotiskt konstaterade han. Man ska ta en dag i taget. Att tänka för mycket framåt gör en bekymrad.
Livets stora mening är ingen man kan svara på, någonsin. Men vad man vill få ut av sitt egen liv är någon man bör fråga sig själv så ofta som möjligt. Tiden räcker inte till för att få allt gjort.
Planera är något av det viktigaste jag vet. När det gäller allt i stort sett. Planera ditt sommarlov, planera hur du ska göra läxan eller planera hur du vill uppfostra ditt framtida barn! Och att planera hur man vill ha det är med andra ord förstadiet till att bestäma sina MÅL.
Det kanske fungerar o dyka i och simma allt vad man kan tills man når andra sidan, men man ska hinna njuta av livet också. Man ska må bra under hela simturen. Självklart finns det motgångar. Vågor och oväder. Vissa klarar det inte. DET beror på hur stark vija man har och hur motiverad man är för att kämpa vidare och lyckas.
"Ju mer man ansträger sig och kämpar, desto bättre lyckas man"
Men vill jag lyckas bättre kan jag förbereda mig också. Jag kan träna kondition och jag kan kolla upp vägen i förväg. Är det fel, att planera? Eller sätter jag bara upp höga förväntningar som jag sedan blir besviken på.
Eller är kanske problemet dem andra som pekar ut en för fusk? (undrar om ni förstår min liknelse. haha)
Att vara öppen för förändringar kan vara bra, open minded och flexibel.
Visst har jag många mål med mitt liv;
men om jag får för mig att ändra ett mål? Har jag då gett upp?
En lärare sa till mig att jag gör saker för komplicerade, varför inte bara välja genvägen?
Jag behövde inte ta den långa vägen tyckte hon, men det känndes fel. Det kändes som att jag gav upp. Prioriterade bort förplaneringen och eftertankarna. Man behöver analysera för att lära sig av det som redan är gjort.
Men när man har sitt mål, hur viktigt är det att följa dem?
Vem kämpar man för? Vem anpasar man sig efter...
Eller är kanske problemet dem andra som pekar ut en för fusk? (undrar om ni förstår min liknelse. haha)
Att vara öppen för förändringar kan vara bra, open minded och flexibel.
Visst har jag många mål med mitt liv;
men om jag får för mig att ändra ett mål? Har jag då gett upp?
En lärare sa till mig att jag gör saker för komplicerade, varför inte bara välja genvägen?
Jag behövde inte ta den långa vägen tyckte hon, men det känndes fel. Det kändes som att jag gav upp. Prioriterade bort förplaneringen och eftertankarna. Man behöver analysera för att lära sig av det som redan är gjort.
Men när man har sitt mål, hur viktigt är det att följa dem?
Vem kämpar man för? Vem anpasar man sig efter...
