Kropp och själ

I Like you, men...

Vem har påstått att det är enklare med distans, vad föredrar ni?
Jag vill inte känna det behovet av att behöva träffa honom så himla ofta att man tröttnar på varandra, jag vill kunna längta efter honom så att man känner det inom sig att man måste känna hans närhet och träffas. nu nu nu! Jag vill inte prata i telefån flera gånger om dagen och hålla på snacka i evigeter ... Det ska vara lite mer lättsamt att ha distans. Han har sitt jobb, sina kompisar, sin famij och sitt Liv i hemorten.

Och desamma gäller mig. Jag vill kunna gå och träffa mina kompisar utan att han lägger sig i eller måste vara med. Inte för att jag har något att dölja Absolut inte. Du kan glöma honom om han inte kan lite på dig.
Det är bara det att man inte ska vara så fästa vid varan, ja det är just precis vad detta handlar om.
Att få ha lite space och ett liv vid sidan om. . . Låt inte en kille få dig att tappa greppet om ditt liv och dina vanor..
Han ska vara något extra som dyker upp och stiger in i ditt liv... inte tar över...

Hur kul är igentligen ett förhållande? Vad hände med allt flörtande och att försöka "få" honom?
Det är ju det som är det roligaste, att få busa lite och göra honom sugen!
Och för den delen varför inte låta honom köra sitt race, vill han ha dig, kommer han nog efter dig.
Lek lite...

Jag vill ha dig, jag vill vara med dig, när ska vi träffas när ska du ringa mig?????

Inga krav, inga måsten, inga planer, bara träffas när ni känner fört, när ni har tid. Ingen bråska.
Men det kanske är enklare för mig att säga som inte kan sakna, den känslan existerar inte inom mig...