Att glädjas åt någon annans framgång
Hejsan, i dag sitter jag framför en dator och bloggar vilket är ovanligt efter att jag skaffat min smartphone. Men jag saknar skrivandet, jag skapade en blogg för att jag kände att jag ville skriva och dela med mig av mina tankar.
Så här kommer än tanke som handlar om känslor kring framgång och misslyckanden
Jag funderat mycket på senaste tiden hur en person innerligt kan önska en annan person väl. Medan en annan person verkligen inte kan, det finns inte i dennes natur. Jag ska ge mer konkreta exempel. Om det går bra för en kompis, hon har fått ett nytt jobb eller förlovat sig. Ja det är ju kul tänker någon, men tycker du verkligen det? Jag kan helt ärligt säga att jag av hela mitt hjärta blir otroligt glad för den personens skull. Det behöver inte ens vara en särskilt bra vän eller ens någon jag känner. Jag kan känna en värme flöda genom hela mig där jag får ett nytt hopp. Hopp på att "kan hon så kan jag" men också ett hopp för hela mänskligheten! Låter sjukt för vissa och självklart för andra. Det är den skillnaden som jag vill peka på. Jag kan känna lycka för någon annans framgång, jag gör det alltid och det är en av de starkaste känslorna jag kan känna. Jag önskar att alla kan känna denna genuina glädje för någon annan.
Moa känner inte glädje för andras framgångar
Sedan har vi en person som jag inte kan namnge uppenbarligen. Vi kallar henne Moa. Moa är en lycklig självständig kvinna som har lyckats med allt hon vill. Hon trivs med sitt liv, sin familj, sitt jobb i sin lilla hemort. Det vet jag eftersom att jag känner denna personen väldigt bra. MEN, hon kan verkligen inte känna lycka för någon annans framgång mer än för sin egen familj. Hon kanske inte vet om det själv, hon har förmodligen inte reflekterat över det men jag märker det. Ibland kan det vara så tydligt att hon blir avundsjuk, ibland ser det bara ut som att hon inte bryr sig. Hon kan kommentera och säga: Grattis vad roligt till ditt nya jobb, nya pojkvän, din viktnedgång eller nyköpta hus men hon tycker inte att det är roligt, alls. Hon kan till syntes verka glad för tillfället men det känns aldrig äkta.
En jämförelse mellan mig och Moa
Jag vill inte jämföra "det" med mobbning för att Moa är varken elak eller olycklig. Hon vill ingen annan människa ont och hon har aldrig på något sätt visat att hon inte bryr sig. Men hon kan glädjas mer av andra personers misslyckanden än framgångar. Hon är sån som gillar att tyst för sig själv påpeka bristerna hos andra för att själv må bra. Hon gillar att titta på feta människor på stan och tänka att "Jag ser i alla fall inte ut så". Jag gillar att peka på vackra eller vältränade människor på stan och tänka "wow, vilken förebild, jag vill också kämpa för det", för att utstråla den skönheten. Jag mår innerligt bra av att se framgångsrika, vackra människor och att höra om mina vänner som uppnått något de jobbat för. Moa mår bra av att se alla som är sämre än henne. Jag vet inte om det spelar någon roll varifrån man finner sin glädje eller lycka bara den finns där så kanske det är ok? Vad tror ni? Det är kanske bara är två helt olika sätt att se på omvärlden.
Hur ser och känner du inför andras framgångar?
P.s Vill bara påpeka att ingen är perfekt och självklart kan man ibland bli lite avundsjuk och tycka att saker är orättvisa men det måste vara det personlig utveckling handlar om? Att analysera sina tankar och känslor för att kunna justera dessa och på så sätt bli en mer harmonisk människa i sitt sinne.
