Alternativmedicin som en tillhörighet?
I mitt andliga sökande som en litet barn så var jag alltid intresserad av alternativ medicin. Det kändes spirituellt och jag kände en dragning till healing. Jag har läst på under många många år om olika alternativmedicinska former och försökt hitta en samhörighet men aldrig riktigt gjort det. Jag har funderat mycket över det och jag tänker att det beror på att alternativmedicin är så starkt kopplad till dess kultur. Kinesisk medicin till Kineser.
Shamaner till Indianer. Ayurveda till Indier o.s.v.
Shaman
Jag lever och lär inte som en shaman, jag har inte den livsstilen. Jag känner rakt av att det skulle vara oerhört respektlöst av mig att kalla mig en schaman eftersom att den kunskapen förs över från generation till generation mellan medicinmänn som blir utvalda som barn att bli den healande personen i sin by. Det är viktig uppgift och en lång väg att gå för att lära sig allt. Man måste leva i naturen och lära sig dess språk. Jag har indianer i min avlägsna släkt och kan känna det i mitt blod men det är inte tillräckligt. Jag kan lära mig att gå i trans och blanda örter för att göra läkande drycker eller såromslag men jag kommer aldrig att bli en schaman eller indian.
Kinesisk medicin
Jag har läst 30 högskolepoäng i Kinesisk medicin och kan utöva olika former av den. Men jag kommer aldrig att bli kinesisk medicin, jag kan lära mig utöva den men kommer aldrig att ha det naturligt inom mig. Jag är inte uppväxt i Kina. Jag har tillexempel diplom i Qigong och Thai chi och kan ge meridianmassage och tuina men sålänge jag inte går upp varje morgon och utövar Qigong på min bakgård och dricker kinesiskt örtte och jobbar med massage så kommer det inte att vara en del av mig. Det är bara en kunskap och ett intresse som jag har.
På bilden ger utför jag en koppingbehandling för några år sedan.
Ni förstår mitt resonemang?
Många säger att man måste tillhöra en viss grupp eller kultur eller religion. När man har hittat denne så har man funnit sig själv i sitt sökande. Den personen som använder sig kors och tvärs av olika kunskaper från olika delar är fortfarande i någon sorts förvirrat stadie. Jag tycker inte alls att det stämmer. Jag kan kalla mig häxa, gilla new age och säga att jag är spirituellt lagd utan att behöva vara förvirrad eller känna mig ensam. Jag är precis där jag vill vara. Du kan känna en liten tillhörighet till en lära och känna att du vill vara en del av det men ibland är det bara omöjligt. Se dig själv i spegeln...Var ärlig mot dig själv.
Detta är mina känslor och tankar, vad tänker och tycker ni? Kom gärna med kommentarer, inget är rätt eller fel. Kanske tycker du att jag har fel?
