Kropp och själ

Hej på er. Här lägger jag ut en artikel som jag skrev i sista delkursen. Det är en artikelserie med 3 artiklar varav detta är reportaget som är "new journalism". Målgruppen är 18 åriga nyfikna på naturvetenskap. Hoppas ni tycker att det är spännande, lämna gärna en kommentar.

 

CSI i skogen

 

Med hjälp av spillning, saliv och andra spår kan en utredning göras likt CSI fast i skogen. Till exempel om en kalv eller ett får blivit angripen av en varg. Så här kan det ha gått till på en bondgård i Sverige.

 

”Lars” var ute i skogen och promenerade med sin schäfer en aprilmorgon i Hällefors. Efter en timmes promenad började de bege sig hemåt. Hunden sniffade då upp ett spår och sprang i förväg till bondgården. Lars som är gammal sprang flåsandes efter och undrade vad som hade hänt. Hunden stod och skällde upprört. Lars såg att en av hans kalvar låg och blödde i gräset. Den har blivit mördad.

Han ringer länsstyrelsen som skickar besiktningspersonal till hans gård. Mordutredningen har börjat.  De konstaterar att kalven har blivit biten i halsen som är karakteristiskt för vargangrepp. Men det kan inte säkerställas förrän kalven har undersökts på laboratorium.

 

Kalven förs till Grimsö forskningsstation där genetiker gör DNA tester i forskningssyfte. Med en tops drar en genetiker lägst med såret för att se om det finns salivrester. Utifrån saliv går det att artbestämma djuret och ta reda på om det är exempelvis en björn, räv eller varg. Det går inte att individbestämma vilken varg det är som begått brottet utan bara konstatera att det är en varg.  Mängden DNA i saliv är för litet. Analysmetoder för saliv håller på att forskas fram. Kalven som Lars hittade har blivit biten av en varg berättar genetikerna. Det går även att se på bitmärket.

 

– Vargar är stora kraftfulla djur och betten är generellt stora. Men det beror på vilken varg det är också. En vuxen välrutinerad varg biter mer effektivt än en ungvarg och då kan bitmärket se annorlunda ut, säger Inga Ängsteg på Viltskadecenter.

 

Det finns fältpersonal som letar efter genetiska spår i områden där vargarna bor. De samlar in spillning, hår, vävnad och blod från till exempel ett droppande sår efter en ”fight” eller löpblod. Statistiken visar att en stor del av Skandinaviens vargar bor i Örebro och Värmlands län. Spillning hittas i Hällefors. Vargarna markerar sitt revir med spillning. Kanske finns ett revir i Hällefors? När vargen blivit cirka 2 år ger den sig ut och letar efter en partner att bilda familj med och ett ställe att inviga som sitt nya revir. Spillningen som hittats kan vara från en ungvarg som är på väg ut på nya äventyr.

 

 

Utifrån spillningen får man fram ett unik DNA som kan individbestämma vargen, se vilket ursprung den har och ifall det är en hona eller hane. Detta är möjligt eftersom forskare under flera års tid har byggt upp en databas. I databasen finns genetiska profiler på nästan alla vargar i Skandinavien. Den varg som begått ”mordet” på kalven är en unghane som inte finns registrerad i databasen. Därför måste ett faderskapstest utföras. Då matchar genetiker och annan laboratoriepersonal DNA med de registrerade vargarna som potentiella föräldrar. Kombinationen av mammans och pappans DNA kommer att visa hur deras avkommas DNA är uppbyggt.

Hårtussar hittas på ettträd av ”CSI i skogen” fältpersonalen som för det vidare till laboratoriet. Det går endast att få fram DNA från hårsäckarna och det behövs mellan 5-7 hårsäckar för att få fram något resultat vid analysen. Utifrån dessa hårsäckar och spillningen kan laboratoriepersonalen fastställa att det är från samma ungvarg. En skandinavisk hane på flykt från mordplatsen.

 

LESLY VALENCIA