Kropp och själ

leslita.blogg.se

Melodi

Publicerad 2011-08-29 16:00:00 i Andlighet,

Hej, jag vaknade med en tår på kinden efter att ha haft en sorlig dröm. Det första jag gjorde imorse var att sätta mig upp i sängen och skriva ner denna dröm. (Tidsinställt inlägg)

 

Jag drömde att jag hade en pojkvän och att jag var på hans begravning. Det var så fint. Det var så känslosamt. Jag kommer ihåg att vi var utomhus och att det var en persons vackra ord i högtalarna, det lät mer som en radio för man kunde inte se var personen satt. Scenen var tom. Det fanns inte ens instrument eller kablar där. Alla minglade med varandra och drack lite och åt småsnacks. Jag ville inte göra det så jag tog en promenad. Det fanns ett vitt radhus bredvid området med långa balkonger. Jag vet att jag var utomlands för det stod alpacka djur utanför varje dörr.

 

Mannen i högtalarna pratade på spanska, han berättade hur viktigt min pojkväns musik var, att han hade vigt sitt liv till det. I samma ögonblick ser jag en gigantisk guldig bjällerklocka som hänger emellan scenen och sittplatserna. Det är då allt brister. Jag tyckte att det var så vackert att de hade hängt upp den där så jag börjar gråta, mycket! Jag går tillbaka till folkmassan och när de ser mig gråta börjar alla plötsligt gråta. Det var som att ”hade jag börjat så var det ok nu”. Allt ljud från gråtandet bildade musik. Man kunde höra hur det ekade inne i den stora bjällerklockan. Det var en melodi av sorg. Så underbart och jag kunde känna vilken kraft och befrielse det gav. Alla grät högre och högre och mannen i högtalarna uppmuntrade det.

 

 

Jag står bredvid min pojkväns pappa och han kollar snabbt på mig innan han vänder sig om till en annan mörkhårig man, -Jag vet inte när det är ok att börja sa han snyftande. -Ja nu när de filmar då vet man att begravningen har börjat i alla fall, säger han helt känslokallt. Pappan höll inne tårarna och jag blev arg. ”Det finns inget jädra schema på sorg, få ut det bara tänkte jag”. Jag orkade inte säga något.

 

Kort därefter kommer min mamma och säger att jag måste gå och väcka hans bror. Han sitter säkert på rummet och spelar säger hon irriterad och pekar på något fönster i det vita radhuset.

 

-Va!? Utbrister jag medan hon går sin väg. ”Ser du inte att jag är upptagen?, tänker jag”

 

Men jag sa inget för jag ville bara kolla på klockan som nu ringde, den gungande fram och tillbaka och jag kunde fortfarande höra musik av folkets gråt.

 

Kommentarer

Postat av: Becca

Publicerad 2011-08-29 22:44:14

sv: Hoppas din operation går bra, synd att du får vänta.

Jag tror inte att det är mineralsmink, då hade det nog stått de. Men de är jättefina! Har lagt upp en bild dör jag använder gold, lime och teal!



Kram på dig

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild