En ung spirituell själ
Jag fick en kommentar som löd:
Och jo det var en intressant kommentar som fick mig att tänka till. Det det stämmer jag är ganska öppen nu med att anse mig vara en spirituell själ, men det har inte alltid varit så. För bara några år sedan så höll jag det mesta för mig själv om vad jag "tror" på och "håller på med".
—Låter imponerande och positivt att du som 22åring verkar vara trygg i att visa din andlighet i "samhället".
Därefter skrev han om sig själv i den åldern att han inte uttryckte sig som "en väldigt spirituell människa" och frågade hur det kommer sig att jag vågar vara så öppen. Kanske beror det på ens personlighet funderade han över.
Och jo det var en intressant kommentar som fick mig att tänka till. Det det stämmer jag är ganska öppen nu med att anse mig vara en spirituell själ, men det har inte alltid varit så. För bara några år sedan så höll jag det mesta för mig själv om vad jag "tror" på och "håller på med".
Men när jag började känna mig ensam så började jag söka efter fler som mig. Spirituella själar. Sedan tror jag att det är lite skillnad på internet och i verkligheten. Jag började med att skriva lite om sånna saker typ spådomskonst, meditation, wicca (är ej wiccan men intresserad av det) o.s.v Och kompisar och anhöriga fick lära känna den delen av mig på det sättet till en början. Hehe
Intressant att du varit på kloster och praktiserat andlighet med buddistiska munkar. Låter väldigt lärorikt. Jag har inget speciellt uttrycksform. Genom bloggen isåfall och så skriver jag mycket för mig själv också :) Och dansar :)
Jo jag förstår precis vad du menar, jag har nog också alltid varit på vägen...
Ha en bra vecka! Hälsningar Leslita
Men när jag började känna mig ensam med att tänka på det sättet så började jag söka efter fler som mig. Spirituella själar. Jag har nog alltid varit en sökare men samtidigt funnit min egna väg. Kan fortfarande inte påstå att jag valt vad jag vill tro på och vet sättet jag vill leva på till 100%. Det varierar så mycket emellan alla kulturella traditioner.
Jag tycket det är så intressant för alla traditioner är unika på så sätt men ändå går det under samma kategori: "Religion". Jag vill inte tillhöra en religion! Jag vill inte leva som en Wicca häxa och fira Halloween på ett speciellt rituellt sätt som ett inpräntat måste. Men ändå gör jag det ibland. Jag gör vad jag känner för. Ett tag var jag helt inne på att följa Taoismen och en annan gång kändes det som att Buddismen hade fina tankar och teorier på hur man bör leva. Men när jag gått varvet runt så kom jag till samma ställe. Det är bara att jag plockat med mig lite mer kunskap och finner lite fler alternativ för varje resa. Jag har skapat mina egna traditioner.
"Jag tror på att man ska ta hand om sig själv och vår jord. Bibehålla livet levande oavsett vilken väg man väljer"
Vad tror ni på? Anser du dig vara spirituell? Är alla troende spirituella tror du? Behöver man ha en religion för att vara andlig? Skriv dina tankar?
♥ Fler inlägg inom detta ämnet: MIN TRO,
