Naturen har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Det känns som att allt lever runt omking mig och när jag riktigt lyssnar så kan jag höra och komunicera med naturen. Det blir helt harmoniskt. Träden är så mycket mer, växter djur och tillockmed stenarna har en historia som jag gärna ta mig tid till. Man känner sig djupt sammankopplad. Det är svårt att förklara och uttrycka sig. Speciell kännsla. På senaste tiden har jag blivit så irriterad över hur vi människor behandlar naturen och vår planet. Det är som att vi tror att vi äger den och "står över" allt existerande. Ingen ber om tillåtelse för sina handlingar. Vi bara tar för oss men ger inget tillbaka för att bibehålla livet. Jag kollar väldigt mycket på dokumentärer när jag har tid. Om allt vacker som jag vill se och uppleva, platser i världen man vill besöka och vackra ting som är bevarade. Men hur länge till kommer det vara så. Jag ser även på dokumentärer om onda männsikor och hemska saker. Tex.
"The cove" Ingen tänker på konsekvenserna.
Tänk på:
- Delfiner, valar och sälar som dödas för skojs skull. Visste ni att det finns en stad i Japan där dem dödar mängder med delfiner varje dag, utan andledning-dem tjänar inte ens bra på det. Ger köttet till skolbarn. Och på andra sidan av det avspärrade "hemliga" blodröda vattnet; har dem dessa magnifika shower där delfiner är underhållning. Vilket öde? Lyd och lär dig vara underhållning eller så dödas du!
- Vargjakten. Varför?
- Alla träd som höggs ner för att bygga vägar et.c. Har ni frågat moder jord om hon vill ha en väg eller en byggnad placerat på sitt ansikte?
- Fridlysta växter och blommor som ingen bryr sig om
- Vit tigrar, isbjörnar och fler djurarter som håller på dö ut
- Avgaser, utsläpp, miljöförstörelse, industrier, vägen för tillgång till olja o.s.v
Allt sånt. Listan kan göras oändlig. Finns inget jag kan göra? Man behöver inte vara andligt lagd eller ha en speciell relation till naturen för att börja tänka på miljön och bry sig om allt levande. Det är som att köpa ett ödelaggt, ihoppfallet hus och planera att man ska bo där, det är som att krocka sönder en bil och förvänta sig att den ska gå att köra, det är som att slå någon hårt med mening och förvänta sig att han inte ska få ont eller att han ens ska resa sig upp igen. Dessa gör vi med vår planet. Den är sönderkrockad, slagen, faller ihop och vi ska bo här!
Jag önskar bara att vi kunde förstå bättre...
*Länklista: Varg:
Varg-Hälsingland,
Vargforum,
Jägareförbundets "försvar",
Delfiner:
Protest emot Japan nyhet,
Om dokumentärfilmen + klipp,
Delfiner säljs till lyxresturanger, '
Hotade djur:
Drunknar när isen smälter,
Hotade djurarter,
