Människans sanna natur?
Dalai Lamas syn på att mänskligheten innersta natur är mild och medlidsam. I boken Lycka! Han förklarar att vi når lycka genom mänsklig välvilja mot andra.
Men är det så enkelt? Logiskt tänkt så tror man att vägen till att finna lycka är att "gå in" i sig själv. Därför det kallas inre lycka. Han pratar så mycket om att hur man är som andra påverkar ens egen väg till att bli god. Och godhet och kärlek är vägen till Lycka.
Han drar även den motsatta parallelen att aggression och våldsamma tankar leder till olycka. Men jag tycker att man borde få utlopp för sina känslor. Borde man inte få bli arg ibland och kunna vissa det? Nej det tycker inte Dalai Lama att man ska få.
Frågan handlar om hur människans riktiga natur är? Är vi egoistiska eller omtänksamma.
Andra forskare anser att alla födds med överlevnads instikter som är egoistiska. Nyfödda småbarn överlever inte utan närhet, omtanke. Deras normala beteende är att söka mat och närhet dem har inte en tanke på att ge något till omvärlden. Anser forskarna.
Dalai säger även att det är en svår väg att gå. Med andra ord att det är kämpigt att nå lyckan. Att känna empati. Men varför måste vi träna på att känna sympati och inte empati? Varför har vi inte bara den förmågan naturligt och vi är födda som goda varelser??
Vad tycker och tror du?
Men är det så enkelt? Logiskt tänkt så tror man att vägen till att finna lycka är att "gå in" i sig själv. Därför det kallas inre lycka. Han pratar så mycket om att hur man är som andra påverkar ens egen väg till att bli god. Och godhet och kärlek är vägen till Lycka.
Han drar även den motsatta parallelen att aggression och våldsamma tankar leder till olycka. Men jag tycker att man borde få utlopp för sina känslor. Borde man inte få bli arg ibland och kunna vissa det? Nej det tycker inte Dalai Lama att man ska få.
Frågan handlar om hur människans riktiga natur är? Är vi egoistiska eller omtänksamma.
Andra forskare anser att alla födds med överlevnads instikter som är egoistiska. Nyfödda småbarn överlever inte utan närhet, omtanke. Deras normala beteende är att söka mat och närhet dem har inte en tanke på att ge något till omvärlden. Anser forskarna.
Dalai säger även att det är en svår väg att gå. Med andra ord att det är kämpigt att nå lyckan. Att känna empati. Men varför måste vi träna på att känna sympati och inte empati? Varför har vi inte bara den förmågan naturligt och vi är födda som goda varelser??
Vad tycker och tror du?
