Japp jag har gått och skaffat mig ett nytt jobb, eventuellt. Tröttnat på att massera och känner att jag är redo för nya arbetsuppgifter och utmaningar. Och framför allt vill jag ha ett socialt jobb. Det är så lite snack när kunden ligger på en bänk med huvudet ner i golvet och halvsover.  Det blir inget riktigt möte mellan två personer. Jag känner att jag vill träffa folk och arbeta tillsammans med de och inte åt. Ehm om ni förstår vad jag menar?



I dag, i kväll ska jag provjobba så håll tummarna att allt går bra. Så berättar jag mer när jag vet.

God morgon, jag känner mig lite smått sjuk och funderar över om jag ska skippa träningen i dag...

Jag berättade för min granne i går att jag skulle iväg på arbetsintervju och han önskade mig lycka till. Några timmar efteråt kommer jag hem och han frågar hur det gick.

- Jo det gick bra, jag fick jobbet, säger jag glatt.
- Jasso grattis, trots din nya punkfrisyr säger han på skämt och skrattar.

Det är intressant för jag tänkte precis likadant innan. Undrar vad de tycker om min hårfärg, det är inte så diskret. Och sen har jag varit jättesugen på en "dermal anchor" på kinden men så funderade jag över vad mitt nuvarande jobb skulle tycka om det. Får jag sparken då om jag vill ha en piercing?


Nu ska ni berätta för mig hur galen jag är...

Hela samhället är så fördomsfullt och det stör mig. Det finns en till massör på detta stället i Solna som jag ska börja joba på. Han är gay. Och han berättade att en gång kom en kund, en man in och sen så vände han och gick på en gång. "Det var inte som jag tänkt mig, sa han bara"

Jaha men vad fan hade du tänkt dig? En blond ung tjej? För rasism, det vill jag inte ens prata om i detta inlägget. Ska man behöva vara en finslipad diamat utan mänskliga brister. Man ska kunna allt, se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, komma från ett visst ställe och tycka och tänka på det sättet som de föredrar. Allt är så falskt ibland. De flesta som går på jobbintervjuerna lägger upp en fin fasad. Men vad hände med att vara sig själv?


För övrigt är jag glad över mitt nya jobb, det känns jättebra att de vill ha mig som jag är. punkt.

Jag har på senaste tiden känt att jag inte vill jobba mer som massör och spa terapeut. Jag får inte ut något av det längre och känner att det inte är roligt utan bara jobbigt. Jag gör alltid en plus och minus lista när jag funderar.



- Listan
Har inte tid
Får ont överallt
Utvecklas inte, har tröttnat på arbetsuppgifterna.
Får pendla långt för att jobba.

+Listan
Pengar

Om jag skulle säga upp mig från jobbet så skulle jag:

• Ha mer tid över, te.x skulle kunna träna på söndagar (samba eller OP). Skulle kunna skriva mer. Kanske sälja in lite artiklar och koncetrera mig på det jag vill göra. Bli journalist. Mer studietid.
• Slippa smärta och må bättre tex. i ryggen, knäna och handlederna som används mycket i poledance.
• Ha mindre pengar att leva på men ändå ha så jag klarar mig. Men jag skulle kunna göra fler statist och modell jobb :) Sälja böcker och saker jag inte behöver. Leva ekonomismart.

Ja men det är inget lätt beslut att ta, det är nu jag flyttar till eget och skulle behöva extra pengarna. Jag kommer iaf inte att ha tid att jobba under sommaren eftersom att jag inte är i Sthlm och så ska jag läsa sommarkurs m.m så efter den pausen kanske det känns ok att komma tillbaka till jobbet? Kanske behöver jag bara en paus? Men jag känner för att gå vidare...

Att rasism/nasism har blivit en politisk tillhörighet! Nu är det plötsligt ok att vara rasist öppet eftersom att det bara är en politisk åsikt.

Man kan inte kränka någon för att den är moderat eller socialdemokrat så varför skulle det vara rätt att kränka den som är "Sverige demokrat" (alltså rasist)? Det är deras försvar.

Jag läste om en elev som hade skrivit en uppsats om vad han tyckte om människor som bär slöja och burka. Han redovisade muntligt helt öppet och sa att det inte var ok. Man borde inte få bära burka. Deras kulturella tradition är fel och vi borde inte acceptera det i Sverige. På ett ungefär hade har förespråkat muslimer på detta sätt.

Läraren gav killen underkänt, killen anmälde henne för kränkning och fick rätt eftersom att det var ett svenska arbete och inte religion. Och på grunderna att det var hans politiska tillhörighet och han har rätt att tycka som han vill och utöva politiska debatter på skoltid. Ungefär så. Läraren fick nog betala skadestånd om jag inte minns fel eller så lades fallet bara ner.



Sverige Demokraterna är det som upprör mig och ännu mer de som röstar på dem. Varför gör man det? Helt idiotisk... enligt mig. Ja SD kanske har annat bra att komma med som att vi vill att de som är här ska ha det bra och Sverige kan inte ta emot fler. Säg nej till fler. hmm visst poäng finns det kanske. De invandrare som är här lever på försörjningsstöd (sos) och vill inte lära sig språket.

Det är sån mjuksmörja som SD säger för att få folket att tro att de bryr sig inners inne. Men det ville bara komma in i riksdagen och ta makt för att sedan vinkla lite smått på sin politik och vända allt till sin fördel och emot invandrarna.


Yes det var min åsikt, ni får tycka vad ni vill. Men jag är "svartskalle" och vet vad jag pratar om.
Någon som vill dela med sig av sina åsikter?

♥Relaterade inlägg: 30 dagars utmanningen, Dag 1- Presentation, Dag 2 -Första kärleken, Dag 3 - Mina föräldrar, Dag 4 - Dagens måltid, Dag 5 - Kärlek, Dag 7 - Vänskap, Dag 8 - Ett ögonblick, Dag 9 - Min tro, Dag 11 - Mina syskon, Dag 15 - Mina drömmar, Dag 16 - Min favo födelsedag & Dag 17 - Detta ångrar jag,

Vi säger att jag är ensam hemma med min mamma och har det trevligt med en kopp te. Plötsligt kommer det in en galning i huset och tar stryptag på min mamma. Jag ser att hon börjat tappa andan och mannen skriker att han ska döda oss. Jag hade tagit fram en kökskniv och huggt han tills han slutade röra på sig. Jag lovar att jag hade gjort det. Och om samma sak hade hänt dagen efter så hade jag tvingas göra det igen. Ska jag hamna i helvetet för det?

Det handlar om att försvara sig. Sedan kan man prata evigheter om detta och följden till krig. Soldater då? De försvarar sig också. Är det rätt?

Google = barnsoldater = 4140 träffar.

Men att däremot lägga sig i andras krig som förstärkning är fel. De som inte kan försvara sig är meningen att de inte ska. Då "vinner" ett land och kriget är över, att Sverige, Usa, FN eller vad fan det nu är ska lägga sig i gör bara att kriget kretsar kring fler människor och varar längre.

Men om det övergår från oskyldigt försvarande till något man blir stolt över? Om t.e.x soldaten blir bättre och bättre på att sikta, tror ni inte att han till slut tänker: Yes jag träffade, grym jag är! Hur ställer man sig till det?

Och manipulation? Att en pojke har födds till att bli soldat, alla kompisarna är det och föräldrarna (om de ens lever) är glada över hans "val" att skydda sitt land. "Sitt" land som han inte har någon relation till eller en minsta aning om hur regeringen är uppbyggd eller någon chans att bli något i. Ett land som inte ens erbjuder honom att få lära sig skriva och läsa. Den pojken har blivit inlärd och uppväxt med vapen och krig. Den pojken har blivit manipulerad att tycka att krig är rätt. Vi tycker att det är fel, man har tror inners inne att det han gör är rätt och bra. Varför ska han hamna i helvete om han inte vet något annat?

När alla tycker olika, hur ska man då skilja på rätt och fel?
Skriv gärna en kommentar med dina tankar kring moral, krig och tillhörande ämnen?

Hej! I dag är det min sista dag på praktiken. Vi har precis fikat med både sockerkaka och kladdkaka som jag bakade i går. Det var trevligt.

Inför julafton är det alltid så mycket tankar kring vad man önskar sig. Och jag har verkligen märkt att ju äldre man blir desto mindre viktigt blir julklappar. Jo visst många säger väll bara så för att typ verka vuxna eller kanske är det för att verka utav behov av saker.

Jag tycker alltid att det är roligt att få presenter, jag ska inte ljuga. Men ändå får jag dåligt samvete när jag står där mitt i all glitter, sönderrivet papper på golvet och i princip bär en hög med julklappar runt båda armarna. Jag har kommit på att jag har så himla mycket prydnads saker. Visst kan det vara så att jag bodde i en egen etta och samma mängd saker trängs i ett litet rum just nu hehe.

När mamma frågade vad jag ville ha så dök bara saker som jag inte ville ha upp i huvudet. Nu handlar det mest om att spara pengar till framtida saker som kostar.



Min nej-tack-lista:

• Produkter, varken hår eller hud för jag har massor och jag vill ha helt naturliga.
• Prydnads saker. Jag har två bananlådor som inte är uppackade pg.a platsbrist. Och dessutom är det jobbigt att pendla med ömtåligt i väskan.
• Smink har jag tillräckligt av och jag försöker byta ut allt till mineralsmink så sabba inte min sminkväska med nytt Loreal och dior smink liksom.

Önskelista:

• Epilator
• Klocka som jag har pekat ut på ur och penn :)
• Typ pengar till kurslitteratur, danslektioner, körkort os.v.
• Sedan är det klart att jag uppskattar allt. Smycken, kläder och skor. Men det är ju inget jag "behöver".

Det var det jag funderade över och tänkte fråga er. Vad vill ni ha i julklapp? Har känslan för julklappar förändrats genom åren?

Hej hej, i dag vaknade jag utav att en fönsterputsare ringde på dörren, tydligen har hon jag bor hos anställt en städfirma inför flytten. Jag är inneboende i en femma. Det var för stort tyckte ägaren så nu har hon bytt lägenhet till en mindre. Jag får såklart följa med men jag vill hels inte det. I veckan har jag varit och kollat på två lägenheter, (inneboendekontrakt) ett av dem ser lovande ut.

Saken är den att jag får bo här i Farsta tills den 13nov. Sen är det en vecka på mitt "nya hem" och sen ska jag åka på praktik i två veckor. Så då känns det inte kul att behöva betala hyra när jag bara behöver rummet i en vecka. Man hade ju velat flytta vid månads skiftet. men men...



I går tog jag det lugnt på träningen för förra veckan sträckte jag framsida lår så det har gjort ont hela förra helgen och början på veckan. Oavsett om jag tog det lugnt så har jag träninsvärk i både ben och rygg :P haha Jag börjar bli riktigt bra på tekniken och alla snurrar det känns kul :)

I dag ska jag jobba på Yasuragi! Ni får ha en bra dag :)

Säg gärna till om ni vet någon som hyr ut ett rum eller sin lägenhet?

För läsare till bloggen Leslita. Jag är jättetacksam om ni vill vara med. Det går super fort. Skriv gärna en kommentar om vilken underkategori du gillar också!

Tack för att du är med och röstar :)

Ha en bra dag! // With love Leslita

Jag måste...

Work it- Harder
Make it- Better
Do it- Faster
Makes us- Stonger



>Universitets studier= skoltrött<

Vart ska man ta vägen, den ständiga frågan. ska man ge sig ut i livet och söka lyckan eller ska man acceptera livet så som det borde vara. En tjockflytande, rosakletig bubbelgumssörja... Känns verkligen som att många bara går omkring och "är" och "finns". Men är vadå? Finns för vilket syfte? Vad är meningen med dig? Och Dig? Vad vill du åstadkomma? Vill du leva eller vill du LEVA? Rutiner och familjeliv, jobb och ansvar. Tråkigt. No lo quero! Vill hoppa ut och studdsa runt, vill inte fastna i den glittriga klibbiga sörjan. Så tilltalande? Förväntningar och önskningar. Tryggt eller spontant. Åt helvete eller lyckat? Who knows? Spellar det nån roll? Förvirrad? hehe :) men jag förstår min tanke. Fortfarande förstår jag mig själv, och har accepterat att ingen annan gört. Bara...Allt handlar om längtan, man vet inte vad man längtar till och man vill inte ta reda på det heller. Låt det förbli så och
ge dig ut. Du vet att det är nått där ute som väntar, du vet att du vill, du vet att du kan. Eller? Vågar man? Är du feg? Varför? Vakna, äta, jobba, sova,  Vakna, äta, jobba, sova,Vakna, äta, jobba, sova,Vakna, äta, jobba, evigt shoppande, sova, barn, hus, giftemål. Va? Vad snackar du om? Har ingen lite perspektiv på saker och ting? Zoombies! IQ noll... Nej då så. Dags att öppna ögonen. Eller kanske är världen underbar om den är tom och glad. Alla ler ingen vet varför. Det är okey. Fiktiv. Jag förstår er, men jag förstår också mig.

För ca en månad sedan startade jag en omröstning. Frågan var har du satt upp mål för 2010? Nyårslöften eller liknande.Så här blev resultatet !


Länk: Har du satt upp mål för 2010?

Jag tycker att all religion borde få kritiseras precis som allt annat vi diskuterar och har åsikter om. Varför ska religösa människor respekteras mer och pratas mindre om?

Jag tror på mycket men jag är inte troende. Min pappas familj var katoliker och trodde starkt på det. Miin mamma gick i Bauptistkyrkan när hon var liten. Jag konfirmerade mig i svensk protostantiska kyrkan men ångrade mig lika fort. Jag gick sedan ur Svenska kyrkan och Katolska kyrkan som mina föräldrar satt mig i som liten. Tycker ni föresten att det är rätt att spädbarn automatiskt blir medlemmar i kyrkan vid dopningen?

På *humanistbloggen* såg jag denna propaganda *GUD Finns Nog Inte.* och gick in för att göra testet. Med dessa självklara frågor på vad Religionen gör med oss så fick jag resultatet att jag är en given Humanist medlem. Oj da!

Sedan loggar jag in på Facebook och ser att en kompis frågade mig om jag ville göra ett test. Testa din tro.
Denna person är uppvuxen i en familj som tror på Jehovaras vittnen. Hon insåg att det inte var en religion som passade henne efter skiljsmässan då hon gift sig med en kille inom samma tro. Jag tyckte testet verkade intressant och gjorde det. Mitt resultat blev att jag bör konventera till Buddismen. Och jag håller med om att det finns mycket inom den läran som passar in på mina tankar. Nu i skrivande stund när jag hittade denna bild så kom jag på att jag fick en liten Budda figur igår när vi åt på resturang. Hmm vilket sammanträffande?


"Buddhismen är den enda världsreligionen som saknar tro på Gud. En central tanke är att allt i tillvaron är föränderligt och ömsesidigt beroende. Målet är att genomskåda de illusioner och begär som begränsar och fjättrar oss för att istället bli fullt vakna eller upplysta"

Gör gärna dessa tester om du har Fb eller klicka på *Gud finns nog inte* i texten.

Åhh jag är så irriterad på min grupp just nu.. Ja orkar inte mer. Denna uppgift att bygga ihop ett jädra gympa pass är ju skit jobbig. Vi har examination imorgon!

I kursplanen står det att det ska vara 50 minuter och 6 personer som ska hålla i det tillsammans. Men klassen ville ha mindre grupper för att det skulle passa bättre att ha samma grupp till vatten gymnastiken.
Så vi började med att vi var fyra personer och passet var nerminskat till 40 minuter.
Alla skulle ha 4 låtar var och en skulle ha 5 låtar.
Sedan hoppar en tjej av kursen och hela Spa-programmet och säger det i Onsdags på kvällen. Då blev det plötsligt att alla skulle ha en till låt. Men lite snack tack vara MIG, lyckades jag få läraren att förstå att vi hade ont med tid och inte klarade av detta. Speciellt inte med min SPRICKA som jag har i foten. Sedan på fredagen sa läraren att det var ok, och att vi inte behövde "fylla ut" för personen som hoppade av. Hon sa att det var ok med 2-3 låtar var.
Då hade man slösat energi och tid på att hålla på hitta en extra låt och greja...

Ja iaf för att göra en lång historia kort. Jag har ont i foten och kunde bara hålla i uppvärmning och styrketränings delarna, då jag inte kan hoppa och springa med foten för att det gör ont. 

Men nu dyker en andra person upp i gruppen och säger att hon valt bort en låt bara för att hon tyckte det var svårt att få ihop rörelserna!  JA det tyckte vi alla! Det var det som var uppgiften! Så hon ska bara hålla i två hade hon bestämt från ingenstans och frågade om det var Ok nu på en söndag kväll och vi ska ha examination imorgon! Jag säger att jag inte tycker att det går nu för att det blir ju fan ett hål i passet. Man kan inte gå ifrån en styrkelåt på golvet upp till en pulstopp och bara strunta i övergången. Det måste finnas en låt och mjuka rörelser där emellan. Jag sa att vi skulle fråga den tredje personen  i gruppen vad hon tyckte angående att plocka bort det eftersom att jag inte kan bestämma det och jag inte kan begära det att hon ska gå hem nu halv tio sista kvällen och sätta ihop en hel låt med rörelser. Det tar ju jätte lång tid. Jag har suttit med mina tre låtar HELA helgen. Inte gjort nåt kul eller ens varit utomhus!!

Iaf när vi gick till denna tredje person och frågade henne så säger hon att hon bara hade tänkt ha EN låt imorgon för att hon är sjuk i 39 graders feber.

Hur ska detta gå imorgon? En hoppar av gruppen, den andre har bara förberett två låtar när vi hade bestämt 3 låtar var och den tredje personen har bara en istället för 3 för att denne blivit sjuk och hon hade inte ens tänkt medela detta till oss. Om vi inte hade komit förrbi nu så hade hon inte saggt något! Och jag som inte ens FÅR träna över huvudtaget för läkaren ska hålla i tre låtar som jag har kämpat med att få ihop och verkligen ansträngt mig för gruppens skull.
Det är inte rättvist! Jag är förbannad och besviken på min grupp! Vi går ju faktiskt på Universitetet!
Håller folk fortfarande på så här med omoget beteende!? Vi kan ju inte komma med ett halvt gympa pass på 20 minuter. Stort Underkänt. TACK för det min kära "grupp"!!!

Åhhh..... säg något uppmuntrande... jag ger upp!!  :-(

Jag brukar läsa *Humanistbloggen* och nyligen har det kommit en ny medlem som bloggar där.
Jag läser deras blogg för att jag är öppen för att höra allas åsikter. Jag tycker att det är lika viktigt att veta hur dem tycker och tänker jämför med en väldigt troende människa. Själv är jag inte medlem någonstans. Jag har strykt min konfirmation ur svenska kyrkan och saggt upp mitt medlemskap i katolska kyrkan och inte heller siktar jag mot höga initieringar inom Wicca.
Jag tycker bara att humanisternas sätt att övertyga människor är väldigt intressant. Och han nya är ju ganska rolig.
Han höll i frågestund och en person frågade det här:
"Är det själva religionerna som är farliga eller är det maktgalna människors användning av den?"

Både och. Religionerna i sig kan vara farliga för att de är omoderna. Man kan jämföra Bibeln eller Koranen med en handbok för en såg. Boken skrevs för flera tusen år sedan när sågen var en simpel sak i järn och trä. Därför kan det bli farligt om man med hjälp av handboken försöker förstå hur man skall använda dagens motorsågar. Om man försöker använda den som man använde bronsålderssågen kan man råka såga av andra människor både armar och ben. Samtidigt blir konsekvenserna såklart värre om den som håller i handboken dessutom är en despotisk diktator.

;-D

Här kan du läsa om folk som verkligen går in för det. En religöst ritual där männen korsfästs på riktigt.

Eller

Läs den nya artikel "Världen vore bättre utan religion" i Sundsvalls Tidning.

Som handlar om Humanisternas tankesätt gentemot religion.

Ett inlägg om mina tankar kring påsk kommer snart...

Lite tankar så här mitt i natten... började fundera på det här för några dagar sedan och har nu skrivit ihop en text med mina åsikter.  Jag funderade på innebörden av att förlåta någon och bli förlåten.
Om jag överhuvudtaget förstår meningen i det ordet.

Om en person kommer till mig och säger förlåt för att den gjort mig något. För vems skull säger han förlåt?
För att han ångrar sig. Ja det var väll trevligt för han, att han har kommit i underfund med det, vad hjälper det mig?
Att jag vet att han ångrade sig? nämen bra! Det visste ju jag också redan.

Syftet att han vill bli förlåten eller att han vill säga förlåt, är stor skillnad. Kanske beror det hela på hur pålitlig personen är när man ber om ursäkt. Om man verkligen ser att personen menar det. I vilket fall så får det inte det hela och den "elaka" handlingen ogjord. Och om personen nu har gjort något elakt så vill väll jag att han ska känna skuld och skam för det. Hur ska jag "straffa" honom genom att "förlåta" honom. Då blir ju hans samvete renat. Återigen ser ingen mening i det, han ska få sitt samvete rent vad hjälper det mig? 

Idiom: "Att be om förlåtelse" Brukar inte det uttalas som snälla? Snälla betyder i mina ögon att man ber om att få något = ego handling av ett begär som man är "ute efter".

Om man nu vill bli sams igen så kan man väll fråga det istället och säga. Jag ångrade mig, det var dumt gjort, kan vi bli sams igen? Kanske är det översättningen till ordet "förlåt". *Frågetecken* ? Bara att man har förkortat det till ett ord så att det ska bli enklare att säga. För tydligen så krävs det ju mod också att säga förlåt till någon oavsett hur mycket man vill det så "vågar" man inte. Men jag föredrar en lång förklaring med ett budskap i än ett ord. Någon som håller med?



Vissa ser också förlåt som att man ber om en ny chans. Så hur ska man veta vad detta förlåt har för innebörd?
Bara ett påhittat, otydligt, förvirrande ord.
I ett kärleksbekymmer så vill personen säga förlåt (antagligen för det han/hon gjorde som förorsakade att det tog slut) men personen vet ändå att det inte kommer bli dem två igen. Då är det ju också bara en ego handling. Jag ville få det sagt så att jag kan må lite bättre men jag vet att du inte vill ha mig. Sådana människor som ber om ursäkt för sitt beteende och ändå tänker: "a jag vet att du inte kommer förlåta mig" men säger det ändå. Varför?

En annan tanke är så klart att vända på det. Att förlåta någon? På vilket sätt kan detta ordet få mig att ändra mitt beslut?
Är jag riktigt arg på någon så är jag det! Säger personen förlåt så spelar det ingen roll. Säger personen inte förlåt så spelar det heller ingen roll. Kanske blir jag "sams" ändå.

Att förlåta någon är bara att bestämma sig för att "nu är jag inte längre arg/ledsen/besviken på dig"  Peace!

Kanske är det som är för känslokall och borde börja använda detta ordet mera. Jag brukar inte be om förlåtelse för att det känns inte som att jag gör den andre personen en tjänst. Ibland är det, det ända den andre vill höra.
Ska man bara säga förlåt för att det är det den andre personen vill höra?  
Jag säger bara förlåt när jag känner mig i vägen och tror att jag är
störande på något sätt genom mitt beteende eller hur jag är.
Men det brukar ju inte vara speciellt seriöst när jag uttalar detta ord tyvärr. Kanske är något man lär sig...
Vad betyder förlåt för dig?
 

(Frågestund svar Till Johan H fundering)

[Detta är mina egna tankar och jag tolererar inga elaka kommentaren i detta inlägg, Acceptera min yttrandefrihet tack]


För det första behöver vi definiera vad en bad guy är? Är det ett uttryck för en personlighet eller är han rent utav ett svin mot sina tjejer. Alla tjejer har varit tillsammans med en bad guy enligt sig själva, men hur "farligt" var det egentligen?
Jag tror att dem flesta tjejerna överdriver sina historier för att söka uppmärksamhet hos den nya killen.
Har man ett ex så pratar man oftast inte bra om denne utan kommer ihåg allt som var kasst. Alla som tjänar på att vränga på sanningen kommer att göra det.  

Alla tjejer vill väll känna sig trygga och beskyddade. Det ligger i naturen att välja någon som ser ut att vara en bad guy.  Han ska ha "The bad guy" looken. Även om man inte vill att han ska vara det egentligen. Man vill att han ska vara romantiskt och svag på insidan så att man på något sätt kan ta han om honom också. Lite grann iallafall =P. hehe. 

Bad guys framstår som självsäkra biffiga killar och det dras väll vissa till. Sedan finns sådana som är värsta misshandlaren och beter sig som en idiot. Då är det han det är fel på och inte dig som tjej. Sanningen är den att dem har inre problem och känslor som dem inte kan handskas med och låter det gå ut över flickvännen. 

Jag anser att det största problemet till att detta sker överhuvud taget är att man blir tillsammans för fort och inte ens hunnit lära känna varan. Sedan visar det sig att denna självsäkra starka kille inte är så självsäker och stark inners inne. Men det märker vi ju inte i tid. Varför man inte lämnar killen är nästa fråga?  ?  ? 

Jo det har jag redan berättat för er. Jo för att han är precis som vi vill ha honom nu när "sanningen" har kommit fram :O Detta beteende har ett ursprung. Man märker nu att killen är en hjälpsam liten stackare som inte kan "rå för" sitt beteende. (Och här kommer våran uppgift fram som tjej) Att hjälpa honom bli en bättre människa. Vilket är omöjligt! Obs! Men vi har hopp av att han ska sluta och att han ska bli en "God guy" Och nu får väl tjejen massa uppmärksamhet av alla andra runt om kring...
 
Jag har varit tillsammans med en kille som psykiskt misshandlade mig och det kallar jag inte bad guy utan han hade stora problem med sig själv och behövde psykolog hjälp. Sådana killar ska ni hålla er undan ifrån och det tror jag seriöst inte att någon dras till. Varför man fortsätter vara tillsammans men en sån här kille är delvis detsamma anledning som ovan men mest för att ens samvete inte vågar göra slut. Han lurar in en att hela hans värld skulle gå under. Och man vill inte såra honom genom at dumpa honom. Sedan finns det väll alltid något man gillar hos killen man är tillsammans med annars skulle man väll absolut inte varit det? "Bad guy" killar har en annan sida av sin personlighet som man attraheras av. Om ni inte redan hade fattat det utifrån hur jag har uttryckt mig. Dem har en annan sida som man vill hjälpa.    

Att man som tjej ska gå runt och berätta det att man har ett ex som var en "bad guy" och elak mot en är väl totalt meningslöst?! Oavsett om det var en psykisk eller fysisk åkomma. Jag har också blivit slagen av en kille men inte fan säger jag det på en dejt! Om man gör det så är man inte redo att inleda ett nytt förhållande utan behöver mer tid på sig att bearbeta det man varit med om.... så lägg av! =D 

                        Lurad?

Sedan kan man vända på det hela och säga så att killar attraherar till sig en viss typ av tjejer och utstrålar en viss personlighet för att man vill ha en tjej som gillar den typen. Hänger ni med? Ja men det får vi ta någon annan gång.


Nu vill jag ha era kommentarer! Är något av det jag har sagt vettigt?

Varför skulle jag inte bry mig om vad andra tycker? Jag bor inte själv på en Ö. det är klart att jag måste anpassa mig till det som förväntas av mig. Plugg, jobb och en bra kille. Man formas av samhället och omgivningen. Man uppfostrar inte sig själv.

That's the real life. Gör som alla andra skulle ha gjort är den hemliga lagen som får dig att lyckas i livet.
Går du din egen väg så blir du utstött resten av ditt ensamma liv. I värsta fall av dina föräldra med...

ja och vart leder din väg... och vad passerar du ??

Allt jag gör kommer alltid att vara fel i någon annans ögon. Enligt dens åsikt. 
Någon kommer alltid att drabbas av mina val.
En blir nöjd, den andra inte! Du behöver inte be mig välja sida.
Valet finns redan där och utifrån mitt val så väljer jag sida automatiskt, oavsett och jag vill eller ej.





Samhörighet och gemenskap??

Står fortfarande på stranden och undrar om jag vågar chansa.
Ska jag hoppa i och se om jag överlever havets vågor.
Om jag orkar simma till andra sidan eller om jag kommer sjunka ner till botten halvväggs...

Att ha ett mål i livet, vad innebär igentligen det?
Att man har funderat ut en plan på hur man vill ha det.
Vissa påstår att jag planerar för mycket en vanlig vardag.
Och jag kan erkänna att det är sant och det är väldigt frustrerande. Jag blir nervös av att saker inte går som jag tänkt mig. Det kan vara en liten obekymrad detalj som inte gör större skillnad för att resten av dagen ska gå ihop.
Men jag får totalt panik av att något plötsligt blir ändrat. 

Min store bror berättade för mig en dag för ca två år sedan att det inte är någon idé att planera vad man ska göra under veckan och hur man ska gå tillväga. Det blir ändå ALDRIG som man tänkt sig sa han med iriterande röst. 
Och planera långsiktiga mål det är total idiotiskt konstaterade han. Man ska ta en dag i taget.  Att tänka för mycket framåt gör en bekymrad.
 
Livets stora mening är ingen man kan svara på, någonsin. Men vad man vill få ut av sitt egen liv är någon man bör fråga sig själv så ofta som möjligt. Tiden räcker inte till för att få allt gjort. 

Planera är något av det viktigaste jag vet. När det gäller allt i stort sett. Planera ditt sommarlov, planera hur du ska göra läxan eller planera hur du vill uppfostra ditt framtida barn! Och att planera hur man vill ha det är med andra ord förstadiet till att bestäma sina MÅL. 

Det kanske fungerar o dyka i och simma allt vad man kan tills man når andra sidan, men man ska hinna njuta av livet också. Man ska må bra under hela simturen. Självklart finns det motgångar. Vågor och oväder. Vissa klarar det inte. DET beror på hur stark vija man har och hur motiverad man är för att kämpa vidare och lyckas.

"Ju mer man ansträger sig och kämpar, desto bättre lyckas man"

 
Vänner är verkligen viktiga i varje människas liv


Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du ska förhålla dig till
denna person.

När någon kommer in i ditt liv av en orsak är det oftast för att fylla ett behov du
har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig, fysiskt, känslomässigt och spirituellt,
för att ge dig vägledning och stöd.

De är där för det du behöver dem för. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller
på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något
som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig.

Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå är att ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat, deras
arbete är utfört. Den bön du skickade till universum blev bönhörd, och det är nu dags
att gå vidare.

Några människor kommer in i ditt liv för en period för att det är din tur att dela
med dig, att växa eller lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!  
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en
ofantlig mängd av glädje.Tro på det! Det är äkta. Men bara för en period.

Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få
en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa
och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.  

Det sägs att kärleken är blind men vänskapen är klarsynt.
Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller
för resten av livet!   

Jag vill försvinna. Härifrån. Bort från alla! Bort från Trollhättan.bort bort.

Vill inte sitta här och undra varför jag är kvar på samma jävla piss ställe som alltid. Jag har insett att den här staden kommer alltid vara full av samma jävla falska människor som inte har något liv! Som bara existerar för att försöra för andra människor. Dem hälsar när det passar dem, dem ringer när det passar dem, dem är shyssta när det passar dem, men oftast är alla bara Idioter under ett falsk skal.
Det spelar ingen roll hur mycket man försöker förändra dem..Förändra sig själv..eller passa in.
Jag kommer aldrig göra det, jag kommer aldrig bli som er...jag kommer aldrig börja gilla er!
Det värsta är att det  inte ens går att undvika er!
Den här stan har stannat i tiden. Inget förändras. Någonsin...



jag är bara trött på allt...