Kropp och själ

God morgon, jag känner mig lite smått sjuk och funderar över om jag ska skippa träningen i dag...

Jag berättade för min granne i går att jag skulle iväg på arbetsintervju och han önskade mig lycka till. Några timmar efteråt kommer jag hem och han frågar hur det gick.

- Jo det gick bra, jag fick jobbet, säger jag glatt.
- Jasso grattis, trots din nya punkfrisyr säger han på skämt och skrattar.

Det är intressant för jag tänkte precis likadant innan. Undrar vad de tycker om min hårfärg, det är inte så diskret. Och sen har jag varit jättesugen på en "dermal anchor" på kinden men så funderade jag över vad mitt nuvarande jobb skulle tycka om det. Får jag sparken då om jag vill ha en piercing?


Nu ska ni berätta för mig hur galen jag är...

Hela samhället är så fördomsfullt och det stör mig. Det finns en till massör på detta stället i Solna som jag ska börja joba på. Han är gay. Och han berättade att en gång kom en kund, en man in och sen så vände han och gick på en gång. "Det var inte som jag tänkt mig, sa han bara"

Jaha men vad fan hade du tänkt dig? En blond ung tjej? För rasism, det vill jag inte ens prata om i detta inlägget. Ska man behöva vara en finslipad diamat utan mänskliga brister. Man ska kunna allt, se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, komma från ett visst ställe och tycka och tänka på det sättet som de föredrar. Allt är så falskt ibland. De flesta som går på jobbintervjuerna lägger upp en fin fasad. Men vad hände med att vara sig själv?


För övrigt är jag glad över mitt nya jobb, det känns jättebra att de vill ha mig som jag är. punkt.