Kropp och själ

Jag var en sjuk liten flicka som var instäng i ett rum på psykavdelningen. Jag kan se henne sitta ner på huk och skaka av rädsla. Hon fryser.
Sedan blev jag förflyttad till en annan avdelning till min syster. Min tvillingsyster var skadad och vårdades på samma sjukhus som mig. Jag var den som tog hand om henne. Jag var den beskydande systern. Det känndes som att jag var hennes stora syster men jag vet att hon var min tviling som inte var ett år mer eller minder än mig själv. Vi kan inte ha varit mer än fem år. Men jag var inteligent.

Under tiden jag befan mig på avdelningen för att invänta min syster som skulle bli frsik och skrivas ut så hade jag en obehaglig känsla. Jag låg där (i samma säng ) som min syser och observerade allt som hände runt om kring mig. Jag kolla vad sjuksystern gjorde nogrant. Hennes miner, ansiktsuttryck och hennes röst. (kan jag fortfarande höra i huvudet nu) En inzoomad bild av hennes händer som jag jämt satt och glodde på.
 
Det mest komplicerade för er att hänga med på är att jag var alla personer samtidigt.
Jag var sjuksköterskan. Jag var den psykisktdjuka misstänksamma flickan och även den andra systern som var sjuk. Offret.

Skyddande systern: Jag kännde på mig att något skulle hända snart. Något hemskt.

Sjuksköterskan: Jag var väldigt nogran med tiden, punktlig. Det var viktigt att allt skulle göras i rätt ordning och ta lika lång tid varje gång. Jag gjorde dagliga
undersökningar på flickorna som alltid låg i samma säng. Tillsammans. 
Jag kännde mig stressad jsut denna dagen. Och kollade på klockan flera gånger.
Jag kände flickans blick mot mig och jag visste att hon anade något och just nu satt och kritiserade mitt jobb i sina tankar.

Skyddande systern: Helt plötsligt slog det mig när jag såg hennes guldiga armbansur. Klockan åtta på kvällen prick. Jag vet inte hur jag visste det. Jag bara visste att något skulle ske klockan åtta. Men jag berättade det inte för någon. Jag var rädd att dem skulle ta mig tillbaka till det andra rummet, det mörka, kalla rummet där jag fick psyk"vård" Det var bäst så här. Om jag inte pratade. Jag ville inte ens berätta för min syster att sjuksköterskan var ond.
Jag visste inte vilken dag som var utplanerad, men nu visste jag tiden och nu var det inte misstankar, nu var jag säker.

Jag låg alltid på vänster sida av sängen och min syster låg på höger sida. Dörren var snett framför oss på höger sida. Den blonda sjuksytern kom alltid in genom den dörren. Väggarna var vita och det var alltid tyst i rummet.

Min syster kramar om mig hårt, jag kan känna hennes rädsla. Nu vet jag att hon vet.

Sjuksköterskan : Står i korridoren och pratar med en man. Jag pekar på hissen och ber honom rulla hit en sjukhussäng. Jag käner mig beredd och nervös för att något ska gå fel. Samtidigt är jag arg över något. Kan inte komma ihåg vad det är men jag känner ilska. Jag rusar in i deras rum men kommer på mig själv halvvägs mot sängen. Agera disktet tänker jag. Jag bromsar in och så ler jag stort.

Det skyddande Flickan: Jag vet att nu är det dax, jag ser hennes blick låsa fast sig på min syster. Hon vill ta min syster. Jag kollar på klockan som hänger på väggen och ser att den är prick åtta. Hur kunnde jag veta det? Sjuksköterskans knytnävar är spända och jag ser igenom hennes falska leende.
NEJ! Ropar jag och håller fast min syster i armen.

Sjuksköterskan: Jag är fortfarande fruktansvärt arg och går rakt fram till flickan och bär upp henne ur sängen.   

Offret flickan: Hon är riktigt rädd och jag känner hur tårarna rinner över hela ansiktet. Jag håller fast vid min syster som sitter upp i sängen. Sjuksköterskan håller i mina ben. Båda drar i mig åt olika håll. Allt gick väldigt fort och plötsligt ligger jag på den andra sängen som den andre mannen kommit med. Han rullar sängen fort igenom korridoren och in i hissen som står öppen. Väl inne i den gigantiskt stora hissen. Ligger jag helt still på sängen som inte har någon madrass. Ungefär som en bård men hjul. Det är silverfärgad och kall. Materialet är antagligen järn. Jag gör inget motstånd.  Den blonda Sjuksköterskan säger till mig att vara tyst och still. Jag spelar med och vågar inget annat göra. 

Nästa Scen passar inte in någonstans?
Jag är utomhus vid en skog. Jag kan inte kontrollera min kropp. Det känndes presic som att demonerna tagit över min kropp. Det var mörkt och mulet utomhus och jag låg på utkanten av en skog. Gräset var högt, men uttrokat och beige till fägen. Ungefär som malm eller hö. Jag kan se in i den täta skogen med riktigt höga träd.
Jag ligger på rygg över en trästubbe med armarna utsträckta ner mot det döda gräset. I min vrängda ställning ser jag sjukhuset på andra sidan skogen. Det är ett stort vitt, fyrkantigt hus med många fönster. Jag slänger över benen och rullar över stubben. Sedan fortsätter jag krypa i riktning mot sjukhuset. Varför? Om jag lyckats smita undan? Jag tror att jag vill hämta min syster. Det smarta beskyddande systern. Jag tror att hon är där inne.
Men o andra sidan kunde jag inte styra mig själv, eller tänka klart Jag hade blivit kidnappad och har inget minne av hur jag hamnade här ute i skogen. Jag vet inte ens om det fortfarande är samma kväll. Samma liv eller dimension.

Inne i källaren står jag och rensar smutstvätt och lägger i mörka plagg i tvättmaskinen. Jag känner mig nöjd och skrattar elakt för mig själv. Jag har fägat mitt blonda hår brunt, bytt yrke från sjuksköterska till städerska och ändrat mitt namn.Jag kollar mot korridoren och ser flickan rulla på golvet. (källar "golv").
 
Jag har lite svårt för att identifiera vilken flicka det är. Det känns som att det borde vara" Offret" alltså hon som låg ute på gräset.
Båda scenerna går ihop väldigt smidigt. Som att jag rullade in genom väggen från gräsmattan till källargolvet. Men det kan lika gärna ha varit den andra flickan. Vilket ja inte tror.

Sjuksköterskan sätter igång två maskiner och går till andra rummet, jag ropar till flickan att hon ska fortsätta med sin frigörande dans och röra på sig hela tiden. DANSA! Säger jag åt henne. Rulla på golvet, kryp och sträck ut dig. Jag beodrar henne att ligga kvar på golvet.

Det kommer in två andra kvinnor. Arbetskamrater som också jobbar med tvätten i källaren. Dem frågar vem hon är och jag svarar: Det är bara en praktikant. Okey säger dem och börjar vika kläder.
Det finns en knapp som går att vrida på väggen. Den är svart och alternativen är upp,ner 0 och vänster höger  två lodrätta streck. När man vrider på den så ändras riktningen inne i maskinerna så att det börjat att snurra åt andra hållet. Jag kände för att vrida åt alla håll och överarbeta maskinerna med mening.

Samtidigt är jag flickan som dansar runt på golvet, och det känns faktiskt bra nu. Jag leker och är nöjd.

Sjuksköterksan: Jag vet inte vad målet var men det var roligt och jag hade en mordisk kännsla inom mig av att vilja försöra. Min arbetskamrat såg det och vred tillbaka den, men jag fortsatte.

Jag slutar leka för ett ögnonblick. Jag kollar mot henne, hon som var min sjuksköterska. Hon är lång och har bredda axlar. Jag ser hennes namnskylllt och läser. Citzia. Jag vet att hon inte heter så igentligen, Iaf inte förr. Nu heter hon Citzia men jag kommer ihåg allt. Jag kommer ihåg hur hon såg ut och jag vet hur hon är innerst inne. Men det är ingen som märker det...

Allt detta som jag precis har skrivit är direkt ur drömmen, Jag har inte laggt till eller tagit bort någonting. Jag har försökt förklara allt i detalj. Mina drömmar är väldigt advancerade och innvecklade. Och jag kommer ihåg PRECIS ALLT i detalj.
Alla mina sinnen är fortfarande aktiverade när jag vaknar. Och minnnet är oftast glasklart. Jag skulle kunna måla upp det. Lite läskigt är det allt. Och namnet Citzia liksom. Har du hört det någon gång? Inte jag iaf. Det värsta scenen är när flickan blir kidnappad. För i den scenen kännde jag alla tre personers armar slitas åt olika håll samtidigt. Jag kännde vilja i att hålla kvar min syseter. Jag kännde ilskan och besatthet av att vilja ha flickan och jag kännde rädsla och var ledsen.